TORPET I ASPBY
Landskapsblomma: Styvmorsviol - Landskapsdjur: Bäver
Landskapsfisk: Sik - Landskapsfågel: Gråspett
Här är jag född och uppväxt. Byggt 1934 av min farfar och inköpt 1938 av pappa.
Mamma Karin (15/10 1910-28/5 1992) & Pappa Ture (2/4 1907-23/10 1983) 1971.
Bild 1. Bild 2. Bild 3. Bild 4. Bild 5.
Bild 6. Bild 7. Bild 8. Bild 9.
Bildförklaringar Länkar
1. Torsåkers kyrka Hola folkhögskola
2. Mor Karin. Bilden från midsommar 1989. Vikingatiden i Ångermanland
3. Midsommar 1987 Mamma, Britta, Lennart och jag själv Torsåkers kyrka
4. Hela familjen samlad i vår lägenhet i Sollefteå 1972. Turistinfo om Höga kusten
5. Mattias, Anna-Karin och Ankie 1972
6. Dans kring midsommarstången 1983
7. Kortspel 1983
8. Midsommar 2004
9. Pappa spelar fiol för Ankie och Helene från 1976
Gamla bilder från dia
Bild från Sandslåns sorteringsverk. Pappa står som 4:e från vänser i mittraden.
Bilden tagen omkring 1925-28.
Klicka i bilden för hög upplösning.
"Villan" på Sandö, Franz Berwalds hus
Vid en auktion 1850 inköptes Sandö av grosshandlaren Ludvig
Petre. Petre, som vid denna tid var i
30-årsåldern, hade stora musikaliska intressen och var medlem i en krets affärsmän
som brukade samlas till
intima små musikaftnar. Till denna hörde också grosshandlaren Albrecht Wallis
och hans syster pianisten
Johanna Wallis samt den berömde tonsättaren Franz Berwald, "den ende i
samlingen, som inte kunde räknas
till amatörerna". Berwald var vid denna tid 54 år gammal och hade varit
bosatt i Wien samt vistas på långa
resor i Paris, Bayern och Österrike. Då Berwalds ekonomi nu var dålig, beslöt
grosshandlare Petre att inrätta
en direktörspost vid Sandö och erbjuda denna åt Berwald, vilket denne
tacksamt accepterade. Han tillträdde
tjänsten undet loppet av 1850. "Ehuru helt främmande för glasblåsning
och mera van att dirigera en
filharmoninsk orkester i Wien än ett norrländskt industriföretag gick Berwald
på ett förträffligt sätt i land
med de uppgifter, som väntade honom." Petre avled redan den 7 maj 1852 i
Stockholm, endast 34 år
gammal. Följande år, 1853, inköptes Sandö av grosshandlare Wallis och förvandlade
inom några få år
Sandö till Ådalens förnämsta industricentrum.
Det var endast under sommaren och hösten som disponent
Berwald vistades på Sandö. Vintrarna tillbragte
han allt fortfarande i huvudstaden bland sina musikvänner. Vid norrlandsresan på
våren åtföljdes han av sin
hustru Mathilde Scherer från Köningsberg, som han hade gift sig med i Wien
1841, och sonen Hjalmar,
den blivande ingenjören, som kommit till världen 1849 i Wien. Familjen hade
till bostad fått sig anvisad
vänstra flygeln, från huvudbyggnaden räknat. Med behållande av den gamla
rumsindelningen hade den
reparerats och byggts till.
"Villan" och Hyttan på Sandö före 1888
För att Berwald skulle få det litet bekvämare under sina
besök på Sandö, föreslogs det, att man skulle bygga
ett särskilt hus för hans räkning. Det var inte Berwalds mening, att det hela
skulle bli så storslaget som det blev,
med Wallis hade en annan syn på saken. Vid sidan av de tre insdustrianläggningarna,
glasbruket, sågen och
ölbryggeriet, kunde Sandö uppvisa en herrgård, vars make man aldrig skådat i
Ådalen. I våra dagar framstår
nog "Villan" - det var det gängse namnet på Sandö - som en rätt
funkisbetonad byggnad med stora glastäckta
verandor, men det mer romantiska femtiotalet ville gärna påskina, att gården
var byggd i någon tysk borgstil.
För Ådalbefolkningen blev den i varje fall en upplevelse, något nytt som kom
diskussionens vågor att gå höga.
Mer än det yttre var det kanske den originella inredningen, som konfunderade.
Uppfört i inte mindre än tre
våningar innehöll huset ett betydande antal rum, däribland två salar, en
mindre och så en större, Pelarsalen,
dekorerad i någon sorts gotisk stil med 24 kolonner och närmast avsedd som
kyrka och musiksalong, en
hyllning till vännen-tonsättaren. Såväl golv som väggar i den senare salen
voro oljemålade, väggarna i
valnötsfärg, och i taket bildade de kors och tvärs lagda träbjälkar små
kvadratformade fördjupningar, i vilka
rundsvarvade tappar voro anbragta. Allt detta arbete hade utförts av svarvare,
som särskilt tillkallats från
Stockholm. För övrigt upptogs huset, för att citera en samtida skildrare, av
"åtskilliga rum, skrubbar,
korridorer, alkover och smyghål, det ena inte likt det andra", ja, får
man tro en annan berättare, var huset,
i trots av den förnämlige arkitekt, som lär ha signerat det, så fantastiskt
och opraktiskt inrett, att ägaren, när
han till slut skulle taga det i besiktning, inte fann någon lämplig sängplats
annat i tjänstepersonalens avdelning.
Från tornkammaren, dit en trång spiraltrappa ledde, hade man en ståtlig
utsikt över den kringliggande nejden,
främst då Lugnviks Strand och Klockestranden och det smala sund, som skilde
denna från ön. Här på älven var
det, som kreturen färjades över, när de skulle till fastlandet på bete. Och
i vackra sommarkvällar, då
ladugårdsflickorna rodde samma väg för att mjölka, brukade de roa sig med
att sjunga nedan angivna, av
ingenjör Berwald enkom för detta arbete upptecknade låt.
Berwald lämnade Sandö 1858 och några år senare, i januari
1862 brann sågverket och bryggeriet jämte hela
plank- och brädtillverkningen. Man lyckades den gången rädda glasbruket.
Midsommarhelgen 1888 brann Sandö på nytt. "Hemskt såg
det ut", skriver Härnösands-Postens referenter
i en artikel, daterad den 28 juni, "hvar man i går kväll reste i vår
annars så vackra ådal.... Det täcka Sandö
företrädde nu efter branden en dyster anblick. En mängd skorstenar reste sig
i höjden, allt brännbart i närheten
var spårlöst försvunnet, kajen afbränd och därinvid små lämningar af
uppbrända fartyg och pråmar....
Vid sågverket anlades en ny brädgård i anslutning till det
räddade såghuset, förvaltarbostaden och andra
nedbrunna gårdar ersattes med nya. Vid glasbruket gällde det framför allt att
få den nya hyttan med alla dess
småhus samt magasiner och dyligt i ordning. Mitt i tallskogen och med vacker
utsikt över älven ned mot
Sprängsviken byggdes samtidigt för disponent Lewerentz´ räkning en ståtlig
bostad. Det enda av de
förstörda husen, som inte återuppbyggdes, var Berwaldska "Villan".
Den tillhörde en svunnen epok.
Källa:
Ådalen: N.H.Qvist
Sandö Glasbruk 1750 - 1928: Torbjörn Fogelberg
Statyn i Sandö