Orgeln i  Kungsängens kyrka

Orgelfasaden i Kungsängens kyrka 

Gavotte

Arcangelo Corelli 1653- 1713

Inspelad i Kungsängens kyrka den 27 maj 2008

Vid orgeln: Ulf Norberg

Nr. 16 ur Heures Mystiques Op. 29

Léon Boëllmann, 1862-1897

Inspelad i Kungsängens kyrka den 27 maj 2008

Vid orgeln: Ulf Norberg

Inspelningarna gjorda av: A. Söderlund

ORGEL

Byggd 1970 av Olof Hammarberg, Göteborg  

DISPOSITION:  

Tidigare orgel:

Byggd 1920 av Furtwängler & Hammer, Hannovcr.

Man I: Gedackt 16, Principal 8, Flûte harmonique 8,

Gamba 8, Oktava 4, Dolce 4, Rauschkvint 2 ch, Cornett 3-4 ch, Trumpet 8.

Man II: Gemshorn 8, Salicional 8, Stillgedackt 8, Eolin 8, Voix celeste 8, Viola d'amore 4, Ekoflöjt 4.

Pedal: Subbas 16, Gcdacktbas 16 (transm fr l), Principal 8 B, Cello 8 (transm fr I).

Sedvanliga koppel.

Pneumatisk.  

Kungsängens Kyrka

Kring Kungsängens kyrka

Värdering
Miljön kring Kungsängens kyrka, med anor från järnålder och medeltid, är väl sammansatt och vittnar om bygdens äldre historia. 

Här ligger ett järnåldersgravfält, äldre vägsträckningar med bla en del av 1600-talets landsväg, väghållningsstenar och den 

välbevarade gården Ekhammar från tidigt 1800-tal samt en sammanflyttad hembygdsgård. Sockenkyrkan och klockstapeln har 

karaktär av 1700-tal.

Beskrivning
Sockenkyrkan i Kungsängen , som fram till 1967 hette Stockholms-Näs, ligger i ett smalt flackt område begränsat i öster och 

väster av berg- och moränhöjder. Området låg vid vår tideräknings början helt under vatten och utgjorde en lång smal vik. Ända 

till för 1000 år sedan, under slutet av vikingatiden, gick vikens öppna vatten fram till platsen för kyrkan. Intill kyrkan löper en äldre 

vägsträckning, som är en del av 1600-talets landsväg mellan Stockholm och Bergslagen. Mot norr anknyter den gamla häradsvägen  

mot Västra Ryd. Norr om kyrkan ligger Ekhammars gård och sydost om kyrkan ligger hembygdsgården.

Ett järnåldersgravfält  med 63 runda stensättningar ligger på en förhöjning i nordväst och vittnar om att människor levde vid vikens 

strand redan under järnåldern. I gravfältets norra del ligger en 1,5 meter närmast triangelformad sten, som ett mittblock på en sten-

sättning, på vars ovansida 6 skålgropar är inhuggna. Dessa skålgropar kan knappast ha huggits in under bronsåldern utan tillhör 

sannolikt senare tid. Älvkvarnar, som de kallas i folktron, nyttjades som offerskålar långt in i historisk tid.

Tidigt under 1200-talet uppförde människorna i Kungsängens socken en salformad stenkyrka. Den utgörs idag av kyrkans västra 

hälft. Redan i slutet av samma århundrade byggdes den östra hälften till, eftersom kyrkan blivit för liten för den växande församlingen. 

Sakristian byggdes till vid 1300-talets slut och efter ytterligare ca 100 år uppfördes vapenhuset. Kyrkans innertak förskönades då 

med tegelvalv. År 1776 fick kyrkan vit färg från att tidigare ha varit gul. Kyrkan restaurerades mycket hårt 1881. Då försågs kyrkans 

kor med cementgolv, gavlarna dekorerades med trappgavelavsatser och på västgaveln byggdes ett litet torn på taket. Tornet och 

trappgavlarna murades i rött tegel. Vid renoveringen på 1920-talet återfick kyrkan sin 1700-talsprägel. Kyrkan har inga medeltida 

målningar men två dopfuntar från 1200-talet. I långhuset finns ett begravningsvapen över Erik Körning, död 1672, och i koret ligger 

en gravtumba över Anders Körning, död 1639, som under 1500-talet bodde på Aspviks sätesgård.

Dryga 200 meter väster om kyrkan står klockstapeln av rödmålat trä med svart spåntak. Stapeln är byggd 1640 och stod tidigare längre 

söderut, men den flyttades under 1950-talet till den nuvarande platsen. Utanför kyrkans entré framför kyrkogårdsmuren står en sten, 

som Stockholms-Näs hembygdsförening reste 1945 med texten "Till minne av mötet mellan Riksföreståndaren Sten Sture dä och ärke-

biskop Jacob Ulfsson i juni 1502 då Sveriges allmoge var samlad på Näs äng". Då förliktes de båda herrarna i riksrådens närvaro efter 

många års stridigheter dem emellan. Mitt emot står det nya församlingshemmet på den tidigare klockargårdens plats. På kyrkogården 

uppfördes 1972 en ny kapellbyggnad. Där Ekhammarskolan ligger stod tidigare prästgården.

Den gamla landsvägen kom att beröras då gymnasieskolan skulle uppföras och därför gjordes en arkeologisk undersökning av vägen 1981. 

Det visade sig att vägbanans bredd var 4-5 meter och att man kunde urskilja omkring sju påbyggnadsskikt. I de övre skikten fann man 

vagnspår, men i övrigt påträffades framförallt delar av hästskor från 1700-talet. I början av 1800-talet rätades landsvägen ut och kom 

att gå ca 300 meter söder om den äldre vägsträckningen förbi kyrkan. I vägkanten vid Ekhammars busshållplats står två väghållningstenar, 

som lär vara ditflyttade. På den ena står det "Brunna" och på den andra "Aspvik 3M 1742".

Hembygdsgården består av en kringbyggd gård där mangårdsbyggnaden, en knuttimrad parstuga förlängd med ett rum i väster, står på ursprung-

lig plats. De övriga byggnaderna är hitflyttade, de flesta under 1940-talet. Den östra flygeln är ett dubbelt soldattorp från Frölunda gård och 

den västra är en knuttimrad ekonomibyggnad från Stäket med stall och loge. Utmed vägen ligger en ladugård, som tillhört den idag försvunna 

klockargården. Under 1970-talet flyttades även torpet Lund hit från Västra Ryd tillsammans med ett avträde från Västra Ryds prästgård. 

Under slutet av 1980-talet byggdes en museibyggnad mellan Stäket-huset och kyrkan. Med gärdsgård och välskött trädgård är anläggningen 

en välskött hembygdsgård.

Ekhammars gård är efterföljare till järnåldersgården, som troligen låg intill det tidigare omnämnda gravfältet. Under medeltiden bestod Ekhammar 

av två hemman tillhörande Clara kloster. Ekhammar finns omnämnd i de medeltida handlingarna från 1370. År 1527 var Ekhammar huvudgård 

för ärkebiskopens gods i Bro härad. Gustav Vasa tog Ekhammar till arv och eget och gården förblev i kronans händer fram till 1630-talet, då 

Lars Skytte skall ha bebyggt gården med säteribyggnader. Sätesfriheten upphävdes emellertid redan 1681 med anledning av att gården endast

 var bebyggd som bondgård. Sedan 1700-talet har Ekhammar varit ett vanligt skattehemman.

Idag ägs Ekhammar av Upplands-Bro kommun och hyrs ut till landstinget. Gårdens byggnader är uppförda under första hälften av 1800-talet och är 

väl bevarade. Huvudbyggnaden, med sexdelad plan, är knuttimrad och reveterad med grov vit puts. Den är byggd i en och en halv våning samt 

har ett tegeltäckt sadeltak. Den flankeras i norr av en magasinslänga, som tidigare rymde lider, loge och stall och i söder av en fd trädgårdsmästar-

bostad. Magasinslängan är på södra sidan uppförd i korsvirke med tegelfyllning och har en frontespis med vit locklistpanel, men är i övrigt upp-

förd i timmer. Den används numera som garage. Strax norr om huvudbyggnaden ligger fd arrendatorbostaden och ett hönshus med vedbod, 

som i norr och söder har laxknutat timmer och skiftesverk i mittpartiet.

Källa: Stockholms läns museum

Åter hemsidan