Innehåll

Inledning

Beskrivningar av:

Grötlingbo
Wolf Christoph Polhammer
Kattlundsgården
Några anekdoter
Emmich Persson
Nils Olofsson
Johannes Petter Larsson
Hilma Maria Carolina Larsson
Hilma och Viktor Larsson

Karta över Grötlingbo

Karta över Vamlingbo

Karta över Boge

Antavlor över släkten

Inledning

Den spårade släkten består av ett stort antal personer. I flera av leden har det gått att spåra ner

till början av 1700-talet och ibland ända till början av 1600-talet.

En anledning till att det gått att hitta så många och så långt tillbaka i tiden är att släkten rört

mycket lite på sig. Man kan väl saga att sedan tyskarna kom hit i början på l600-talet, så har

släkten bott på ett några kvadratmil stort område under minst 350 år.

Om man också tänker på att hela Gotlands invånarantal i början av 1700-talet uppgick till

18 000 invånare, så kan vi nog vara glada över ett en och annan ölänning och gotlänning från

norra delen av ön ändå dök upp med nytt blod i släkten

I en familj, som fick barn i början av 1800-talet finns antecknat att två av sex barn var gravt

handikappade (stum, epilepsi, "kan varken stå eller gå"). Ytterligare ett barn i familjen dog

som spädbarn. I en annan familj finns antecknat att två av barnen var blinda.

Överhuvudtaget vet vi inte hur många barn familjerna fick och hur många som överlevde.

Om man räknar ut medellivslängden bland de, där det finns antecknat både födelse- och

dödsår, så blir medelåldern för mannen 63 år och för kvinnorna 74 år. Dessa människor Ievde

från 1600-talet och framåt. Nu är det naturligtvis många som det inte finns fullständiga

anteckningar om och en del av kvinnorna dog säkert i samband med barnafödslar. Ibland står

dödsorsak antecknad t.ex "dog i samband med födsel av tvillingar", ålderdomssvaghet,

torrvärk, bröstfeber. Vi kan ana vilka sjukdomar det kanske var.

De flesta har ägnat sig åt jordbruk på något sätt. En del har varit självägande bönder och en

del har arbetat på andras åkrar. Många tycks ha varit just "åkervaktare" - vad nu det var.

Lantarbetare? I släkterna kan man se att det varit ganska svårt att förändra sin sociala

ställning. De familjer som varit åkervaktare - har varit det i generationer. De, som varit

självägande bönder har förblivit bönder på sina gårdar - eller gift sig till en annan gård.

Gårdarna har ärvts av äldste sonen eller "ofta av en dotter och en måg.

Även ganska få uppgifter om en familj kan ge en viss bild av hur deras liv var. Jag har gjort

"lite nedslag" i vissa familjer och letat efter uppgifter från annat håll om vad som hände runt

omkring dem - i deras samtid. Familjerna har på så sätt åtminstone för mig blivit ganska

levande. De flesta får dock förbli anonyma.

Inger Larsson

Grötlingbo

En stor del av släkten har sina anor i Grötlingbo både på Viktors och Hilmas sida

Sockennamnet Grötlingbo kommer av gröt = stenbumlingar och är kanske 1 500 år gammalt.

Namnet betyder -"platsen för folket som bor vid de stora stenarna".

Grötlingbotrakten har en mycket gammal historia och beboddes av rika och mäktiga stormän

under bronsåldern. Det finns stora, nu utgrävda gravfält med fina fynd.

I Grötlingbo finns flera stora gårdar med anknytning till "vår släkt". De flesta gårdsnamnen

på Gotland är från tidig medeltid, 1100 -1200-talet och är relalivt lätta att förklara.

Söderkvie betyder t.ex. "den södra bivägen" (Ordet kvia används fortfarande på Gotland och

betyder liten väg.)

Gårdsnamnet Uddkvie kommer av ett mansnanm Uddvid.

För Kattlundsgården finns flera förklaringsförsök. Ett av de troligare är att gården fått namn

efter ett gammalt befästningstorn, vars rester finns intill gården. "Kat" är ett gammalt ord för

befästningstorn. Tornet användes i tidiga medeltiden mot vikingaangrepp från de då ännu

hedniska områdena österut.

Wolf Christoph Polhammer

Föddes 1610 i Pommern. Fadern, som vi inte vet namnet på, var österrikare och köpman

och hade i början av 1600-talet flyttat från Österrike till Pommern.

Sverige hade sedan slutet på 1500-talet börjat utvecklingen av det svenska stormaktsväldet

och vid 1600-talets böljan hade Sverige besittningar bl.a i Estland och Vorpommern, som

också kallades Svenska Pommern.

Var någonstans i Pommern Wolf Christoph föddes vet vi inte - kanske i Svenska Pommern.

Fadern drev bl. a handel med Visby. Från gotlänningarna köptes under denna tid kalksten, ved,

virke, trätjära, kött, talg och smör. Till Gotland såldes salt, järn och spannmål.

Gotland tillhörde vid denna tidpunkt Danmark och hade gjort det under 250 år. Ytterligare 50 år

av danskt styre kvarstod ända fram till freden vid Brömsebro 1645.

I början av 1600-talet härjade pesten svårt i Norden. Det var befolkningen som bodde i

glesbygden -på landat -som klarade sig bäst.

Det var också ofta hungersnöd. Två missväxtår i rad kunde orsaka svår hungersnöd och man

kan se i kyrkböcker på antalet döda vilket år nöden härskade. Hungern drabbade landsbygden

svårare än staden och svältdöden var den fattiges angelägenhet.

I början av seklet steg priserna på säd brant och bönderna började förstå gödselns betydelse

för rikliga skördar. Basfödan var bröd och gröt. Det mesta man behövde tillverkades på

gårdarna - endast salt måste köpas.

Samma år som Wolf Christoph föddes kom Gallileis bok "Stjärnornas budbarare", som

ifrågasatte kyrkans syn på jordens roll i Universum.

När Wolf Christoph var 8 år, så bröt 30-åriga kriget ut och Gustav II Adolf var kung i

Sverige. I Danmark (och över GoIland) härskade Kristian den IV. Kriget slutade inte förrän

1648.

Wolf Christoph blev som fadern handlande i Visby och gifte sig på äldre dar med

Christina Eriksdotter Schening, som var född 1625 och från Vadstena.

1661 föddes sonen Christoffer och 1666 sonen Johan Wulfsson Polhammer. Om paret fick

fler barn vet vi inte, men Wolph Christoph fick inte se sönerna växa upp, då han dog 1669.

Christina gifte om sig. Christoffer var 8 år och hade just börjat skolan. Styvfadern var en

snålvarg och ville inte låta Christoffer fortsätta i skolan. Skolgången gick till så att barnen

undervisades av en privatlärare, som föräldrarna avlönade. Johan var bara 3 år gammal och

någon skolgång var inte aktuell.

Då en farbror i Stockholm fick reda på hur del låg till, tog han hand om Christoffer och satte

honom i Tyska skolan i Stockholm. Tyvärr, så dog även farbrodern efter några år. Christoffer

var 12 år och fick klara sig själv så gott han kunde. Vänliga människor hjälpte honom till en

stor gård utanför Uppsala för att arbeta som lilldräng. Där upptäckte man hans stora

matematiska begåvning. Christoffer började också tillverka verktyg och klockor. Så

småningom kom han i kontakt med en prost, som hjälpte honom till studier vid Uppsala

Universitet. Christoffer kom att bli en av Sveriges främsta uppfinnare ( kugghjul, klockor,

slussarna i Göta kanal mm) och adlades. Han dog nästan 90 år gammal.

Under tiden växte brodern Johan upp i Visby. Om hans liv och eventuella begåvning vet vi

inte lika mycket, men han gifte sig med den 3 år yngre Elisabeth Dominick. Elisabeth var

dotter till skomakaren och åldermannen Anders Dominick i Visby. Trots att båda var

uppvuxna i staden, så flyttade de ut på landet till Mellings i Eksta. Där föddes sonen Johan.

Johan Polhammer föddes 1708 och gifte sig också med en kvinna från Visby med tyskt

påbrå. Margareta Strotman som var född 1712. Under l600-talet var inflyttningen av tyskar

stor i Sverige och på Gotland. Tyska språket hade stor belydelse och de flesta inflyttade tyskar

sysslade med handel. Johan och Margareta fortsatte att bo i Eksta.

1676 försökte danskarna att återta sina förlorade provinser Skåne och Gotland. Danska

trupper landsteg och gotlänningarna gjorde inget större motstånd. De danska trupperna

stannade under tre år. När freden slöts sprängde de Visborgs slott. Slottet återställdes aldrig

och stenarna brändes till kalk. Efter kriget tog försvenskningen fart. Det svenska språket

skulle gälla både i kyrkan och ute i samhället. Gotland har sedan dess förblivit svenskt.

Kattlundsgården

Gårdens namn förekommer första gången i skrift 1412. Ägare till gården var då Botulf

Kattlund, som i egenskap av domare i Eke ting år 1412 tillsammans med 19 andra gotländska

domare undertecknade en överenskommelse med kungen - Erik av Pommern om skatt för

gotlänningarna. På Botulfs sigill uppträder för första gången Kattlunds bomärke, som sedan

följer gården genom hela dess historia.

Erik av Pommern kröntes till unionskung av Sverige, Danmark och Norge i Kalmar 1397.

Efter drottning Margaretas död 1412 fick han den faktiska regeringsmakten. Genom sin

östersjöpolitik kom han i konflikt med de tyska hansastäderna. Han svarade med att införa tull

vid inloppet till Öresund. För att kunna kontrollera Öresund byggde han borgen Krogen i

Helsingör. I Helsingborg fanns redan Kärnan. Han misslyckades i sina föresatser och det blev

svält och missnöje i Sverige. Erik fick fly till Gotland och förklarades avsatt både i Sverige

och Danmark. Han ägnade sin tid åt kaperier och fördrevs så småningom från Gotland och

återvände till Pommern.

1447 finns Botulf ännu kvar på gården. Nu skriver han ett brev till rådet i Reval (Tallin)

angående det gotländska köpmansfaktoriet i Novgorod (Gotenhof).

Efter Botulf kommer som känd ägare till gården, Jacob, som omtalas 1538. Hans gravsten

finns i Grötlingbo kyrka. Det är troligt att Botulf och Jakob är släkt, men inte möjligt att

bevisa.

Näste kände ägare är Lauritz eller Lars, som nämns 1577-1587, som bonde vid Kattlunds och

domare i Eke ting.

1601-1614 nämns en Anders, som bonde vid Kattlunds och domare i Eke ting. Anders

skulle kunna vara son eller måg till Lauritz, men också det är svårt att bevisa.

Anders son hette Olof Andersson. Han föddes vid Kattlunds och levde ca 1592 –1644. Han

gifte sig med Else Mickelsdotter (1572 -1658) De fick dottern Brita Olofsdotter, som också

hon var född på Kattlunds.

Brita gifte sig med Pehr Rasmusson, som var född vid Sigsarve i Viklau ca 1614. Han dog

ca 1671.

Samtliga bönder vid Kattlunds var också domare vid Eke ting. Pehr Rasmusson var dock den

siste, som bar denna titel. Pehr skrev i revisionsboken 1653 att gården var störst i hela Eke

ting. Efter Pehrs död övergick gården till mågen Olof Larsson. Gården var då under en kort

tid delad i två parter. Den andre ägaren dog dock, när ett stenvalv rasade ner över honom och

hustrun, då de låg och sov. Båda dog. Ingen förmådde sedan åter bygga upp denna gamla,

medeltida del av Kattlundsgården.

Efter Olofs död delades gården på sex olika ägare och sedan dess har ägandeförhållandena

varit komplicerade. Flera boningshus uppfördes för de olika hushållen.

Den siste, som drev gården var Jakob Rosenhdahl, som köpte gården 1882 och sålde den 1912

till en amanuens vid Nordiska Museét, som sålde den vidare till föreningen Gotlands

fornvänner.

* * *

Klicka i bilderna för förstoring

* * *

Några anekdoter

Lars Rasmusson, som var född ca 1660 bodde med sin fru och halvvuxna barn på gården

Halvards i Vamlingbo och var bonde på gården. Lars ville att modern skulle flytta från gården

och till en granngård, Bilds, som Lars just hade övertagit. Gården hade varit en ödegård och

husen var säkert förfallna och svårskötta.

Modern Catharina Sigfridsdotter var visserligen ingift i gården, men den hade varit hennes

hem i över fyrtio år hävdade hon, då Lars 1695 lagsökte henne. Hon hade dessutom två blinda

döttrar att ta hand om.

Lars menade att modren böörr wyka därifrån om hon intet will gifwa sig under honom. Alltså:

Lyd och flytta, annars kan hon helt dra därifrån.

Tingsrätten dömde att hon skulle få bo kvar i hemmet vid Hallvards. Hur nu sämjan blev i

hemmet efter det!

De gotländska bondgårdarnas boningshus på 1600-talet var av trä och bestod av ett rum (s k

vardagsstue) en liten kammare, ett kök samt ett förråd. Där skulle flera generationer samt

tjänstefolk leva tillsammans och helst samsas. Det kunde sedan finnas flera små hus intill,

exempelvis gäst- och feststuga (ibland kallad malstue, alltså där det var målningar på väggen)

och bryggarhus för slakt, bryggning och tvätt. Dessutom fanns naturligtvis olika hus (s k

husar) för boskapen.

Ytterligare en bonde från Hallvards finns omtalad i tingsprotokollen. Det är bonden Lars,

troligen farfar till Lars Rasmusson. Denne Lars är omtalad för att en annan bonde Rasmus

Strands i Öja hade stulit ett lamm från honom och fick för detta böta.

Från Kattlundsgården finns 1726 beskrivet i Grötlingbo dödsbok om systrarna Buteya och

Brita.

"Den 25 juni 1726 dödde omsider tvenne systrar till Kattlunds, bägge ogifta och i all sin

livstid Guds kors underlagda. Deras far var framlidna kyrkovärden och nämndemannen Olof

Larsson, Kattlunds. Modern likaledes framlidna Anna Pehrsdotter.

Dessa två barnen hav gått sin värld igenom med mycken vedermöda. Då de voro 4 år gamla

och sutto utanför dörrarna och lekte kom ett stormväder, då den förra, Buteya, blev i sina

fötter förlamad, så att de alldeles omsveddes, och hon sedan i all sin tid inte annorlunda

kunnat gå än på knäna och på rumpan, och hon har måst låta bära sig fram till Herrens

Nattvard. Den senare, Brita, fick ett fel uti sitt knä, så att hon aldrig kunde stiga ett fjät utan

hon måste hålla handen på knäet. På aftonen efter stor utstånden sot och sjukdom avsomnade

bägge på onsdagen den 25 juni samt begravdes i en grav på kyrkogården den 29 dito eller

Peter och Pauli dag. De hade levat, Buteya i 57 år och Brita i 54 år."

* * *

Emmich Persson

Emmich var född 1705 på Kattlundsgården. Föräldrar var Pehr Olofsson, också han född på

Kattlundsgården och Britta Emmichsdotter, som troligen kom från Jakobs i Eksta.

Troligen har Emmichs släkt levt på Kattlundsgården åtminstone sedan 1400-talet (Se vidare

beskrivningen av Kattlundsgården.)

Runt Emmichs födelse delades gården på tre parter. Nya boningshus uppfördes för de olika

hushållen. Varje hushåll hade var sin manbyggnad. Bebyggelsen inne på gårdstomten var

starkt hopgyttrad och det var troligt att det var en hel del meningsskiljaktigheter mellan de

olika hushållen. Alla använde tex. samma brunn.

Emmich var näst äldst av fem bröder. Fadern dog 1720, då Emmich endast var 15 år gammal.

Den äldste brodern, Olof, som då övertog gården var 19 år.

Fem år senare blev Olof sjuk. I Grötlingbo dödsbok står antecknat "Den 6.6.1728 dödde

drängen och husbonden i gården Olof Pehrsson Kattlunds, vars fader var framlidne

kyrkvärden Pehr Olofsson, Kattlunds och moder Brita Emmichdotter.

Var en Guds korsbärare som i över tre år haver dragits med invärtes knip och vånda i

inälvorna, havandes en stor knöl opp under bröstbenet stor som den största knytnäve, innantill

växt, lidit stor vedermöda. Blev tvenne gånger tvättad på sin säng, och sen så länge kunde

varken leva eller dö, i tre Pastorater förebeden.

Begrovs den 14 juli i Kattlunds gravställe på kyrkogården 27 år gammal." Olof var ogift.

Det var ett sorgligt år på gården, då även yngste sonen Anders dog bara 17 år gammal.

Olofs död gjorde att Emmich fick öveta gården 23 år gammal. Två år senare gifte han sig

med Margareta Larsdotter Dahl, som kom från Söderkvie i Grötlingbo. Året därpå fick de

sonen Pehr, som kom att överta gården efter föräldrarna. Det näst äldsta barnet, dottern

Brigitta gifte sig med en bonde från granngården Uddkvie (och därifrån fortsatte

Larssonssläkten. Emmich var alltså "vår" siste släkting, som "regerade" på Kattlundsgården.)

Men, åter till Emmich och Margareta, som kom att regera på Kattlundsgården i mer än

30 år. En stor sandstensspis, som har deras initialer samt årtalet 1759, finns idag i husets

största och vackraste rum – källarstugan. Spisen har vid renoveringar flyttats mellan olika

rum. Från Emmichs tid finns kvar ett ståtligt 1700-talsskåp. Också det finns i källarstugan.

Det troliga är att Emmich och Margareta bodde i den del av gården, som stod på grunden från

medeltiden. Eftersom delar av det huset hade rasat ihop och ingen mäktat med att bygga upp

det bodde Emmich och Margareta i en träbyggnad ännu i mitten av 1700-talet.

* * *

Nils Olofsson

Nils var född den 8 maj 1801 i Ronnings, Grötlingbo.

Han var son till Olof Nilsson (född 1762) från Petes i Linde och Anna Grelsdoter (född

1768) från Ronnings i Grötlingbo.

Olof och Anna gifte sig 1787. Troligen var Olof inte äldste sonen eftersom han tycks ha

flyttat till hustruns födelsehem i Ronnings.

År 1800 bodde de flesta europeer i byar på landsbygden. 1790 hade franska revolutionen tagit

slut. Frågan är väl om den satte några spår i den gotländska landsbygden och om Nils

föräldrar Olof Nilsson och Anna Grelsdotter hade märkt något av den?

Under slutet av 1700-talet var en familj Donner från Visby mycket mäktiga. De stod för en

stor del av uppsvinget för den gotländska handeln och sjöfarten. Familjen skapade ett eget

rederi med 59 fartyg, varav många var byggda på Gotland. Familjen ägde också flera

kalkbruk och lantgårdar.

I samband med finska kriget 1808-09 var Gotland ockuperat under några veckor av en rysk

flottstyrka.

Från 1800-talet utvecklades det gotländska näringslivet i stort sett i takt med övriga landskap i

Sverige. Jordbruket reformerades, vägnätet förbättrades, det byggdes järnvägar, man började

odla sockerbetor och anlade ett sockerbruk i Roma.

Gårdarna och landsbygden har sedan urminnes tider utgjort basen och ryggraden i det

gotländska samhället. En stor del av inkomsterna kom från boskapsskötsel, skogsbruk,

brytning av kalksten och fiske.

Förr fanns det betydande arealer av lövskog och ängen. Ett änge bestod av lövdungar och

högresta gammelträd. Man måste arbeta på änget för att det inte skulle växa igen. På våren

röjde och räfsade man. På sommaren slogs gräset till vinterfoder innan man släppte djuren på

bete. Lövtäkt gav ytterligare vinterfoder. Här fanns ved, virke, nötter och ekollon och allt togs

till vara.

Nils Olofsson gifte sig den 6 nov 1824 med Helena Catharina Jakobsdotter. Hon var född

den 27 mars 1801 i Lindes, Grötlingbo. Föräldrarna var Jakob Jakobsson (1775-1848), som

dog av ålderdomssvaghet och Anna Margareta Hansdotter (1776-1846) från Lindes i

Grötlingbo.

Året efter giftemålet konstruerades det första tåget (dock inte på Gotland). Tåget for med en

hastighet av 30 km/tim och en resenär beskrev det som att flyga.

Nils och Helena Catharina åkte troligen enbart hästskjuts. De bosatte sig på Nils födelsegård i

Ronnings, Grötlingbo. Den 23 feb 1834 fick de dottern Margaretha Carolina Charlotta.

Eftersom 10 år gått sedan äktenskapet ingicks kan vi anta att flickan inte var äldst i

syskonskaran.

När flickan var drygt 1 år gammal drunknade Nils den 16 april i Gansviken, när en båt gick

till botten. Förutom Nils drunknade sex andra män. Troligen var Nils ute på fiske.

Fisket utgjorde ett viktigt tillskott till hushållningen. Från bodar och stugor drev bönderna och

andra ett säsongsartat fiske - ett par veckor på våren, sommaren och hösten, då strömming,

torsk och flundra gick till.

Det kan inte ha varit lätt för Helena Catharina att 33 år gammal bli ensam med flera (?)

småbarn. Helena Catharinas föräldrar levde, men började vara till åren komna 59 respektive

58 år. Det troliga var att de inte kunde hjälpa dottern så mycket med barn och försörjning.

Nils föräldrar var om de levde 10 år äldre. Helena Catharina fick se sig om efter en annan

man. 1836 gifte hon om sig.

Splittringen av böndernas ägor hade länge hindrat alla försök till reformering av lantbruket.

Först i slutet av 1800-talet kom ett betydande uppsving genom ägoskifte, utdikning av

våtmarker, nyodling, nya grödor och brukningsmetoder. Förutom spannmål började man odla

potatis, sockerbetor, foderbetor, raps och vallväxter.

Helena Catharinas dotter Margareta Carolina Charlotta hette Olofsdotter i efternamn, men

hennes pappa hette Nils. Gifte modern Helena Catharina om sig med en man som hette Nils

eller tog hon farfadern Olof Nilssons namn?

Margareta Carolina Charlotta gifte sig den 7 nov 1852, 18 år gammal, med en 15 år äldre

man från Hemse - Johan Jakobsson, som var född på Luciadagen 1819. (Om man nu firade

Lucia då.)

Johan och Charlotta (som hon tilltalade sig) fick äldsta dottern Maria Catharina den 7 nov

1853. De fick också minst två söner till. De bosatte sig Lunde, Grötlingbo. Det finns

bevarade om än lite bleka fotografier både av familjen och gården Lunde.

Maria Catharina gifte sig med Olof Petter Ferdinand Larsson från Linde 1872. Olof Petter Ferdinand var född 1847 och dog 1921.

Den 15 jan 1877 föddes i Lunde, Grötlingbo Maria Catharinas och Olof Petter Ferdinands

dotter Hilma.

Hilma hade tre bröder Hugo, Hjalmar och Herman. Hilma - hon gifte sig med

Viktor Larsson och de blev föräldrar till sex barn.

* * *

Johannes Petter Larsson

var född den 18 juni 1818 i Barkarve, Öja. Han blev 60 år gammal och i kyrkoböckerna stod

det att han var "Baptist ej gift". Samma anteckning stod på hustrun Margarera Helena. Paret

hade flera barn, bl a Svens farfar.

Den präst, som fanns i församlingen kan inte ha varit någon stark motståndare mot baptismen,

eftersom familjen antecknades som andra familjer, trots att Johannes Petter och Margareta

Helena inte gift sig i Svenska kyrkan, utan inför en baptistpastor. Det fanns heller inga

anteckningar om att barnen var "oäkta".

Under 1800-talets början hade ett nytt intresse för religiösa frågor blossat upp. Olika

väckelserörelser drog fram över Europa och Nordamerika.

I Sverige startades den första baptistförsamlingen i Halland på 1840-talet.

* * *

Hilma Maria Carolina Larsson

Hilma var född 1877 i Lunde, Grötlingbo.

Hon föddes i en tid. då en stor mängd svenskar lämnade landet och utvandrade till Amerika.

3/4 av Sveriges befolkning bodde på landet.. Före 1870-talet hade de flesta, som flyttat till

städerna. gjort det pg a jordbrist och nöd, men f.o.m. nu pga industrialiseringen. Folkmängden

på landsbygden ökade och det var överskottet. som flyttade till städerna. Andelen människor,

som bodde på landet minskade inte.

Den genomsnittliga levnadsåldern var 1870 endast 50 år. Det fanns mediciner som morfin, kinin, eter och kloroform och den farmaceutiska industrin började växa under 1870-talet.

Pasteur kom på att smitta sprids med baciller och Robert Kock fann i början av 1880-talet

tuberkel- och kolerabacillen.

På 1870-talet upptäckte man i Frankrike att man kunde få ner dödligheten hos patienter

genom systematisk desinficering. Man startade också åtgärder för förbättring av den

offentliga hygienen vid utbyggnad av vattenledningssystem och kloaker. För första gången i

historien blev dödligheten lägre i städerna än på landsbygden.

Fortfarande var det för den vanliga människan ovanligt med handtvätt före måltider och

regelbunden kropps- och klädtvätt. Det fanns mycket fördomar mot "tvättningshysterin".

Läkarhjälp vid sjukdomar hade bara välbärgade personer råd till. Andra fick lita till grannar,

kloka gummor och naturläkare…eller smeden vid tandvärk.

Före 1880 var det den stora spädbarnsdödligheten som hållit den genomsnittliga

levnadsåldern nere. 1870 dog 15% av alla spädbarn. De som växte upp hade chans till ett

ganska långt liv. Om man lyckades överleva till 20 års ålder hade nordiska män en total

livslängd på 63 år, mot den genomsnittliga levnadsåldern på 47 år.

Folkskolan startade 1870, så Hilma fick gå i skolan, vilket knappast hennes mamma kunnat.

Ute i världen kom flera uppfinningar till. Två år innan Hilma föddes uppfanns telefonen, men

det skulle dröja länge innan den kom i allmänt bruk och Hilma kunde börja använda den.

Samma år konstruerades den första generatorn och järnvägsstationen Gare du Nord i Paris

blev elektriskt upplyst. Två år efter Hilmas födelse gjorde Edison den första glödlampan, men

det skulle dröja ända till 1947 innan Hilma kunde slå på strömmen och tända sin egen lampa.

l 870-talet var årtiondet för ytterligare uppfinningar - man började utnyttja vattenkraft, kunde

färga garn och tyg med syntetiska färger, skrivmaskinen, den första fonografen (föregångare

till grammofonen), rörliga bilder m.m.

Symaskinen började spridas. Hilma var 20 år, då cykeln uppfanns och 30 år, då bilen

kom vid sekelskiftet.

Också på landet hände förändringarna fort efter 1870. Det byggdes ekonomibyggnader av ny

typ på gårdarna och bostadshusen målades.

På landet började man bygga hus för att hysa frivilliga föreningar, kanske ett bibliotek och ett kommunalhus.

Till landsbygden flyttade en ny sorts människor, som ofta hade en viss utbildning. De

arbetade på postkontoret, järnvägsstationen, i butiker och gästgiverier.

Det dagliga livet i bondehushållen började förändras. Till och med fattiga småbrukare började

använda fotogenlampor. Man började använda gaffeln som komplement till sked och kniv när

man åt och stolar som komplement till bänkar, gjutjärnsugnar i stället för öppen spis och

tändstickor.

Soppan, gröten och brödet började kompletteras alltmer med kött, fisk och grönsaker.

Jorden delades upp enligt nya planer. Husen användes på ett annat sätt, där köket inte längre

automatiskt var det stora allrummet.

Väggar, som varit blomdekorerade målades över med modernt allmogeblått. Medeltida

stavkyrkor revs och träsniderier slängdes.

Fler fick tid att delta i föreningsliv, politiskt arbete, sångkörer och musikkårer.

1870 fick Sverige ett eget bondeparti - det första i Europa. Den sista stora missväxten i

nordens historia hade varit 1868-69.

Skolan och kyrkan var spridare av tidens ideal. Barn skulle uppfostras med sträng diciplin

från potträning till karaktärsfostran. Känslor skulle hållas tillbaka och kroppen tyglas med

stränga vanor. Sparsamhet och flit var kardinaldygder och ordning i hemmet grunden för

ordning i samhället. Det kan inte ha varit enkelt att vara barn i slutet av 1800-talet.

När det nya seklet kom var Hilma 23 år gammal och började hushållskursen på Hemse

Folhögskola. Hilma är första flickan i andra raden. (Bilden är skadad med vita streck).

1911, när Hilma var 34 år, gifte hon sig med den ett år äldre Viktor Larsson, född vid

Rovalds i Grötlingbo.

* * *

Hilma och Viktor Larsson

Hilma och Viktor gifte sig 1911 och i december samma år föddes tvillingparet Erik och Ebba.

Familjen bodde i Grötlingbo.

Två år senare föddes ytterligare ett tvillingpar Karl och Hugo. Hugo avled kort efter födelsen

och ytterligare två år senare kom Hjalmar.

Första världskriget hade då pågått under ett år och priserna på spannrnål – korn, råg och havre

hade stigit till maxnivåer. Året därpå blev det förbud mot att använda brödsäd till foder och

sockret ransonerades. Hilma och Viktor lär troligen ha haft säd tillräckligt till eget bröd även

om Gotland inte hade några stora spannmålsodlingar och likaså socker, då de odlade

sockerbetor.

1917 var ett år av missväxt i Sverige. Kreatur fick slaktas ut, sädkrisen blev ännu mer

påtaglig. Det blev brödransonering och leveransplikt för brödsäd, korn och havre för

bönderna. Mjölken ransonerades och året därpå även potatis och textilvaror.

För första gången skulle förnödenheter fördelas rättvist till alla och inte efter plånbokens

storlek.

Trots krig och revolutioner ute i Europa, så levde Hilma och Viktor sina liv troligen utan att

märka så mycket av de oroligheter som pågick.

1920 flyttade de till en ny gård i Boge på norra Gotland, utanför Slite. Varför familjen flyttade

vet vi inte. Med i flyttningen var också Viktors pappa Lars Lindström, som blivit änkling för

tredje gången. Gården i Grötlingbo såldes till stenhuggare Johan Olsson från Fardhem. Året

därpå föddes ytterligare en son - Sven.

På gården nedanför Klintebacken i Boge levde familjen av jordbruket och av djuren. Som

andra gotlandsbönder ägnade sig Viktor åt säsongsfiske för att fylla på i hushållet. Ett par km

från gården nere vid havet låg familjens fiskestuga.

Hilma odlade grönsaker och bär, som hon lade in och tog tillvara. På gården gjorde hon också

den typiska gotlandsdrickan.

På andra sidan vägen från gården uppe i backen byggde Viktor sin smedja, som användes för

husbehov.

Ibland fick familjen långväga besök av Hilmas mamma, som kom och hälsade på från södra

Gotland. Mormor Maria Catharina var en inte helt omtyckt kvinna, som upplevdes intrigant.

Hilma däremot var snäll och vänlig.

Man tog sig fram med häst och vagn eller med tåg, som trafikerade Gotland. Viktor köpte

dock tidigt en gammal T -Ford, så att familjen kunde åka och hälsa på släkten, som man lämnat i Grötlingbo. Familjen var baptister och det präglade familjens liv. Alla barnen gick i skolan i Boge. Det lilla skolhuset låg på andra sidan Klintebacken, som var en stor öppen allmänning, där fåren betade. Barnen sprang över backen (kullen) till skolan.

Både Viktor och Hilma fick arbeta hårt på gården. Den yngste sonen, Sven, som föddes, när

Hilma var 44 och Viktor 45 år togs om hand av storasyster Ebba (10 år) och farfar Lars. Lars

var den som tog stallyktan och följde Sven till utedasset på kvällarna. Farfar var en

omtyckt medlem av familjen, men när Sven var sex år gammal, så ramlade farfar en kväll

ihop, där han satt i sin stol. Familjen bar in honom i hans säng och ett par dagar senare var

han död. (Troligen 1927).

Några år senare, 1933 bröt familjen upp från Boge och flyttade tillbaka till södra Gotland, nu

till gården Tänglings i Etelhem. Vi vet inte heller varför familjen flyttade denna gång. Gården

i Boge, djuren och en stor del av bohaget såldes på auktion före flytten. Sönerna körde det

resterande flyttlassen ner till Etelhem. Bl. a körde Hjalmar, som då var 18 år tillsammans med

Sven med häst och vagn.

Gården i Etelhem var ungefär lika stor som den i Boge och livet fortsatte på samma sätt på

den nya gården.

Viktor odlade och hade ca 15 mjölkkor, ett tiotal hästar, grisar och höns.

Hilma odlade lin, beredde linet, förutom när det skulle "bråkas". Då skickade hon iväg det till

Hemse. Av det färdiga linet vävde hon handdukar och dukar. Familjen hade också får och

ullen använde Hilma till att karda, spinna och sticka kläder till familjen. (Några av Hilmas

stickade strumpor fanns fortfarande år 2001 hos sonen Sven). Många av kunskaperna fick hon

säkert vid hushållskursen vid folkhöskolan i Hemse.

1935 insjuknade sonen Hjalmar i TBC. Han var 20 år gammal och hade hostat ett tag och då

hostan inte gick över tog Viktor honom till läkare. Läkaren sa att det bara var att ta hem

pojken - inget fanns att göra. Några månader senare dog Hjalmar. Ytterligare en tid senare

insjuknade även Viktor i TBC och inom loppet av två år hade Hilma förlorat både en son och

sin man. Båda ligger begravda på Etelhems kyrkogård.

De två äldsta barnen Erik och Ebba var gifta och hade familj. De bodde inte längre på gården.

Endast Kalle och Sven bodde kvar hemma. Kalle skulle överta gården och gifta sig med sin

Asta, och Sven drömde om att gå till sjöss.

Kalle var inkallad och kvar på gården fanns endast den 15-årige Sven och en jämngammal

lilldräng. Pojkarna fick sköta om de 15 mjölkkorna, ett tiotal hästar och grisar, får och höns.

Två år senare, 1938, lämnade Sven Gotland och tog anställning som jungman? Han kom att

lämna Gotland och bosätta sig i Stockholm. Även Erik lämnade med sin Elna tidigt Gotland

och bosatte sig i Nynäshamn, där Erik fram till sin pensionering arbetade "på oljan"

(oljeraffinaderiet).

Ebba och hennes Viktor hade köpt en gård. De drev gården under några år och övertog sedan

Viktors föräldrars gård Ungbåtels. I mitten av 50-talet bröt de upp från Gotland och flyttade

till Tungelsta "på fastlandet", där de köpte ett litet hönseri.

Trenden var bruten. Efter minst 350 års boende inom en begränsad yta på några kvadratmil

hade nu Hilmas och Viktors alla barn utom Karl (Kalle) lämnat Gotland.

Kalle fortsatte att driva gården och Hilma levde kvar på gården. Hilma dog 1959, 83 år

gammal.

* * *

Klicka i bilden för förstoring

* * *

ANFÄDER

VIKTOR LARSSON

Född 18/6 1876 vid

RovaIds i Grötlingbo.

Gift 1911 i Grötlingbo

med

HILMA MARIA CAROLINA LARSSON

Född 1877 vid

Lunde i Grötlingbo

Barn:

Erik Lars Petter, född 19/12 1911, och död 1989 i Nynäshamn

Ebba Maria Viktoria, född 1911 och död 29 juni 2002

Karl Gustaf Herman, född 1913 och död 14 april 2009

Hugo Viktor Oskar, född 1913 och död 1913

Hjalmar Viktor, född 1915 och död 1935

Sven Arvid Hugo, född 1921 och död 2003

Familjen flyttade till Boge socken 1920 och huset inköptes av stenhuggaren Johan Olsson från

Fardhem.

Källa: Bok om hus i Grötlingbo

Arbetskarlen, bosatt vid Rovalds i Grötlingbo.

LARS PETTER LARSSON

Född 4/6 1844 vid

Storms grund i Vamlingbo

(Se III)

Omgift 1878 med Brita Maria Pettersson, född 1844 i Stånga, och död 1892 i Grötlingbo.

Omgift 1892 med Karolina Maria Dahlby, född 1849 i Burs.

Gift 1/111867

i Grötlingbo med

ANNA LENA BOBERG

Född 4/4 1842 vid

Prästgårdens grund

i Grötlingbo

(Se IV) Död 1877 vid Rovalds

i Grötlingbo.

Barn i första äktenskapet:

Hulda Catharina, född 9/11 1868. Gift med Arvid Ahlberg, Grötlingbo.

Petter Arvid, född 17/9 1872. Gift med Eva Jakobsson, Rommunds i Fide, och bonde där.

VIKTOR, född 18/6 1876(Se I)

Barn i andra äktenskapet:

Anna Lorentina Vilhelmina född 8/1 1880. Gift med Fridolf Pettersson, Vamlingbo.

Carl Oskar Konrad, född 12/11 1882. Gift med Amanda Persson från Kattlunds i Grötlingbo

och senare bonde vid HalIsarve i Lau

Vid giftermålet 1867 blev Lars Lindström prästgårdsarrendator i Grötlingbo och fortsatte där

till 1870. Då flyttade familjen till Rovalds i socknen, där Lars blev arbetskarl. Där fanns han

och tredje hustrun Karolina kvar 1895.

Familjen finns antecknad i Grötlingbo AI:9, sid 5 och Al: 10, sid 75.

III

Första åkervaktaren vid Storms grund i Vamlingbo, därefter bonden vid Sigfride i Vamlingbo

och till sist arbetskarlen vid Bilds grund i Vamlingbo.

PEHR LINDSTRÖM

Född 17/8 1820 vid

Storms grund i Vamlingbo (Se V)

Levde 1895

Omgift 1875 med änkan Magdalena Lundgren, född 1823 i Hamra.

Gift 10/11 1843

i Vamlingbo med

CHRISTINA GRETA BONNAEUS

Född 19/7 1818 vid

Thomase grund i Sundre.

(Se VI)

Död 7/1 I 1875

vid Sigfride i Vamlingbo

Barn:

LARS PETTER, född 4/6 1844 (Se II)

Jacob Oskar, född 9/1 1847.

Blev båtsman Finger i Vamlingbo

Johan Niklas, född 22/6 1849,och död ogift 5/11 1875. Var en tid i Amerika.

Zacharias, född 18/12 1851. Gift 1874 med Anna Söderström från Grötlingbo Arbetskarl i

Vamlingbo.

Carl Ludvig, född 11/4 1855.

Familjen finns antecknad i Vamlingbo AI:4, sid 186, AI, sid 209, AI: 6, sid 208, AI: 7, sid

219,179, AI:8, sid 131 och 32.

Christina Greta Bonnaeus började tjäna piga hos bönder 1836, vid Majstre i Sundre, men

trivdes tydligen inte där. Följande år var hon utan tjänst, vilket tydligen var konstigt. Hon

kallades därför "lösdrivare" i kyrkboken l937. Följande år fick hon dock ny pigplats igen.

Arbetskarlen bosatt vid Prästgårdens ägor i Grötlingbo

PETER BOBERG

Född 5/3 1807 (troligen)

i Grötlingbo

Död 4/5 1876

vid Prästgårdens ägor

i Grötlingbo

Gift 27/11 1829

i Grötlingbo med

BRITA Catharina JACOBSDOTTER

Född 3/3 1803 vid

Prästgårdens grund i Grötlingbo

(Se VII)

Död 31/12 1887

vid Prästgårdens ägor

i Grötlingbo

Barn:

Cajsa Greta, född 29/5 1830.

Maja Stina, född 5/1 1835

Brita Fredrika, född 20/9 1837. Gift 1861 med båtsmannen Anders Bergquist, Söderkvie i

Grötlingbo.

ANNA LENA, född 4/4 1842. (Se II)

Familjen finns antecknad i Grötlingbo AI:3, sid 6, AI:4, sid 2, AI: 5, sid 3, AI:6, sid 5.

PETER BOBERG var troligen son till båtsmannen PEHR PEHRSSON BERGQUIST och

hans hustru ELSA PEHRSDOTTER, Grötlingbo.

Åkervaktaren för Norrbyn i Vamlingbo, boende på Allmänningen och senare Storms grund i

Vamlingbo

LARS PEHRSSON MICKELSTEN

Född 28/4 1793

i Vamlingbo

(Se VIII)

Död 24/11 1858 vid

Storms grund i Vamlingbo.

Gift 14/11 1819 i Vamlingbo med

ANNA HANSDOTTER

Född 6/11 1788

i Vamlingbo

(Se IX)

Död 12/2 1852 vid

Storms grund i Vamlingbo

Barn:

PEHR, född 17/8 1820 (Se III)

Catharina, född 20/1 1824

Johan, född 25/11 1826. Arbetskarl, bosatt vid Storms grund.

Zacharias, född 14/8 1832

Familjen finns antecknad I Vamlingbo AI:3, sid 126, AI:4, sid 186, AI 6, sid 208, AI:7,

sid 219

Åkervaktaren för Visgärdet, bosatt vid Thomase grund i Sundre

LARS LARSSON KULLERMAN

Född 20/12 1783

i Klinte.

Död 4/3 1848 vid

Thomase grund i Sundre.

Gift 27/12 1812

i Sundre med

ANNA GRETA NILSDOTTER

Född 3/1 1787 i Rone.

Död 4/11 1857 vid

Digrans i Sundre

Barn:

CHRISTINA GRETA, Född 18/7 1818 (Se III)

Lars, född 10/4 1823 Åkervaktare för Bonnäs, senare bonde vid Digrans i Sundre, gift med

Lena Larsdotter. Antog liksom system Bonnaeus som efternamn.

LARS LARSSON KULLERMAN var son till LARS och STINA SÖDERQUIST, Klinte.

Inget yrke eller plats i socken angivet. Troligen var Söderquist arbetare Åkervaktare?

ANNA GRETA NILSDOTTER var dotter till NILS OCH MARGARETA AHLBERG, Rone.

Inget yrke eller plats i socken angivet. Troligen var Ahlberg arbetare. Åkervaktare?

(Alla efternamn vid den tiden var högst personliga och mest som en prydnad. Man kunde byta

mellan generationerna som man ville. Larsson eller Nilsdotter var däremot fast, en

identifikation)

Familjen finns antecknad i Sundre AI:I, sid 34 och AI:2 sid 133.

VII

Sjömannen, bosatt vid Prästgårdens grund i Grötlingbo

JACOB RASMUSSON UDDIN

Född juli 1773 vid Uddvide

Grötlingbo

(Se X)

Död cirka 1850

i Grötlingbo

(dåligt förd kyrkbok)

Gift 1797 i Grötlingbo

med

CATHARINA PEHRSDOTTER SÖDERDAHL

Född 19/3 1771

i Grötlingbo

(Se XI)

Död 16/10 1849

vid Prästgårdens grund

i Grötlingbo.

Barn:

BRITA CATHARINA,

Född 3/3 1808 (Se IV)

Anna Lisa, född 20/3 1805, Stum och fallandesjuk (epilepsi) Död 1844.

Jon Petter, född 11/5 1807

Emmik, född 1810 och död samma år

Maria Magdalena, född 3/12 1812. Antecknat "Kan varken stå eller gå"

Greta Stina, född 22/9 1817

Familjen finns antecknad i Grötlingbo AI:2, sid 20 och AI:3, sid 5

VIII

Åkervaktaren för Norrby allmänning i Vamlingbo

PEHR ZACHRlSSON

Född 12/8 1763

i Vamlingbo

(Se XII)

Död 18/3 1811

vid Norrby Allmänning

i Vamlingbo.

Gift 7/11 1791 i Vamlingbo

med

CATHARINA LARSDOTTER

Född 3/1 1762

i Vamlingbo

(Föräldrar okända)

Barn:

Zachris, född 1799

Magdalena Christina, född 22/12 1802.

LARS, född 28/4 1793 (Se V)

Familjen finns i Vamlingbo AI:2, sid 139

Båtsmannen, bosatt i Hakes torp i Vamlingbo

HANS HANSSON HAKE

Född 1763

okänt var

Död 1811 i Hakes torp

i Vamlingbo

Gift 1787 i Vamlingbo

med

MARGARETA OLOFSDOTTER

Född 1752 vid Hallvards i Varmlingbo,

(Se XIII)

Barn:

ANNA, Född 6/11 1788. Gift med åkervaktaren Lars Mickelsten (Se V)

Olof, Född och död 1793

Bonden vid Uddvide i Grötlingbo

RASMUS MICHELSSON

Född 1728

vid Udd vide i Grötlingbo

(Se XIV)

Död 1807 vid

Uddvide i Grötlingbo.

Gift 1754

i Grötlingbo med

BRIGITTA EMMIKSDOTTER

Född 1735

vid Kattlunds i Grötlingbo.

(Se XV)

Död 1797

vid Uddvide i Grötlingbo

Barn:

Emmik, född 1756, och död samma år.

Michel, född 1757. Gift med Brita Andersdotter från Eksta De blev nästa ägare av gården.

Margareta Christina, född 1760, och död 1761.

Emmik, född 1762

Lars, född 1764. Sjöman, kallade sig Uddin. Gift.

Niklas, född 1767, och död 1771

Pehr, född 1769, och död 1773

JACOB, född 1773. Sjöman Uddin. (Se VII)

Sjömannen, bosatt i Grötlingbo

PEHR SÖDERDAHL

Född 1731 vid Söderkvie i Grötlingbo

(Se XVI)

Gift 1795 i Grötlingbo med

CATHARINA JACOBSDOTTER

Född 1739 vid Viges i Grötlingbo

(Se XVII)

Barn:

Maria, född 1760 och död 1761

Jacob, född 1762

Maria, född 1765 och död 1769

Christina Catharina, född 1769 och död 1770

CATHARINA, född 1771 (Se XI)

Anna Helena, född 1775

Engel Lisa, född 1779

Petter Olaus född 1783

XII

Salpetersjudaren i Vamlingbo

ZACHRIS JACOBSSON

Född 17/9 1733

i Öja

(Föräldrar se nedan)

Gift med

CATHARlNA PEHRSDOTTER

Född 25/9 1726

i Hamra

(Föräldrar se nedan)

Barn:

Hans barn i tidigare äktenskap:

Anna, född 1759.

Hennes barn i tidigare äktenskap Greta, född 1757

Mattis, född 1760.

Deras gemensamma:

Brita, född 7/l0 1761

PEHR, född 12/8 1763 (Se VIII)

Lars, född 9/9 1764.

Detta var tydligen båda makarnas andra äktenskap

Zachris Jacobsson var son till åkervaktaren JACOB PEHRSSON och hans hustru ANNIKA ZACHRISDOTTER, Domerarve i Öja. Jacob och Annika gifte sig 30/5 1732.

CATHARINA PEHRSDOTTER var dotter till bonden Pehr vid Linhatte i Hamra.

Familjen finns i Vamlingbo AI:I sid 155.

XIII

Bonden vid Hallvards i Vamlingbo

OLOF LARSSON

Född 1713

okänt var

Gift med

BRITA RASMUSDOTTER

Född 1721

vid Hallvards i Vamlingbo

(Se XVIII)

Död 1784 vid

Hallvards i Vamlingbo

Barn:

Lars, född 1744. Gift med Catharina Mårtensdotter, och nästa innehavare av gården.

MARGARETA, född 1752 (Se IX)

XIV

Bonden vid Uddvide i Grötlingbo

MICHEL LARSSON

Född 1695

vid Domerarve i Grötlingbo

(Se XIX)

Död 1767 vid

Uddvide i Grötlingbo.

Gift cirka 1720

i Grötlingbo med

GERTRUD RASMUSDOTTER

Född 1702

vid Uddvide i Grötlingbo

(Se XX)

Död 1763 vid

Uddvide i Grötlingbo

Barn:

Anna, född 1722. Gift 1747 med Jacob Christensson, Sles i Grötlingbo.

Brigitta, född 1723. Gift 1749 med Paul Jöransson, Skåls i Näs.

Lars, född 1725, och död samma år.

Christina, född 1726

RASMUS, född 1729 (Se X)

Jacob, född 1732.

Lars, född 1736, och död samma år

Nils, född 1727. Kallade sig Uddin. Gift 1765 med Brita Pehrsdotter, Bölske i Grötlingbo.

Bonden vid Kattlunds i Grötlingbo

EMMIK PEHRSSON

Född 1705

vid Kattlunds i Grötlingbo

(Se XXI)

Död 1772 vid

Kattlunds i Grötlingbo

Gift 1730 i Grötlingbo

med

MARGARETA LARSDOTTER

Född 1708

vid Söderkvie i Grötlingbo.

(Se XXII)

Död 1763 vid

Kattlunds i Grötlingbo

Barn:

Pehr, född 1731.

BRIGITTA, född 1735 (Se X)

Maria, född 1738 och död samma år.

Lars, född 1741. Gift 1765 med Margareta Christensdotter Winter och bonde på halva gården.

Olof, född 1744, och död 1759.

Anna Margareta, född 1747. Gift med Anders Andersson. De blev ägare av halva gården.

Maria, född 1750

Gården delades alltså lika mellan två syskon på 1769 efter att först ha sambrukats några år.

XVI

Bonden och kyrkvärden vid Söderkvie i Grötlingbo.

ANDERS OLOFSSON

Född 1685.

Död 1751 vid

Söderkvie i Grötlingbo

Gift med

MARIA LARSDO1TER

Född 1689

vid Söderkvie i Grötlingbo (Se XXII)

Död 1773 vid

Söderkvie i Grötlingbo

Barn:

Annika, född cirka 1723. Gift till Viges i Grötlingbo, med Jacob Jacobsson.

Engel, född 1725.

Lars, född 1728. Gift med Valborg Rasmusdotter från Skradarve i Grötlingbo,och nästa

bonde på gården.

PEHR, född 1731. Kallade sig Söderdahl. (Se XI)

Jacob, född 1736

XVII

Bonden vid Viges i Grötlingbo

JACOB JACOBSSON

Född 1685 i Kräklingbo

Död 1746 vid

Viges i Grötlingbo.

Gift 1728 i Grötlingbo med

GERTRUD PEHRSDOTTER

Född 1704

vid Hallinge i Grötlingbo.

(Se XXIII)

Död 1756 vid

Viges i Grötlingbo.

Barn: (alla i äktenskap 3, se nedan)

Brita, född 1729, och död 1734

Pehr, född 1732, och död 1732

Nils, född 1733. Gift och näste bonde vid Viges.

Brigitta, född 1735, och död 1735

Gertrud, född 1736. Gift 1766 med Mattis Larsson, Domerarve i Grötlingbo.

CATHARINA, född 1739 (se XI)

Elisabeth, född 1742, och död 1762

Adam, född 1743, och död 1744

Pehr, född 1745, och död 1745

(9 barn födda, 3 nådde vuxen ålder!)

Äktenskaskedja:

1 Jacob Hansson, född vid Viges ca 1675. Gift ca 1700 med

Brigitta (levde 1676 -1726) (Deras son Jacob dog ung)

2 JACOB JACOBSSON från Kräklingbo (levde 1685 -1746) Gift ca 1720 med

änkan Brigitta

3 JACOB JACOBSSON, änkling. Gifte 1728 om sig med

GERTRUD PEHRSDOTTER, från Hallinge i Grötlingbo (levde 1704 -1756)

4 Olof Andersson, född vid Söderkvie i Grötlingbo. Gift 1747 med änkan

GERTRUD PEHRSDOTTER.

Gården gick dock inte ur den gamla släkten (Jacob Hanssons) eftersom Gertrud

Pehrsdotters far Pehr vid Hallinge var född vid Viges, och bror till Jacob Hansson.

XVIII

Bonden vid Hallvards i Vamlingbo

RASMUS

Gift med

CATRINA(?) LARSDOTTER

Född vid Hallvards i Vamlingbo

(Se XXIV)

Barn:

BRITA, född 1721, (Se XIII)

Catharina, född 1734

XIX

Bonden vid Domerarve i Grötlingbo, nämnd där 1694

LARS MICKELSSON

Född 1658

Död 1739 vid

Domerarve i Grötlingbo.

Gift 2:a gången 1726 med Cecilia Olofsdotter, född 1695 i Hablingbo.

Hon gifte i sin tur om sig 1740 med änklingen Lars Mattson, född 1707 i Alva.

Barn från denne Lars Mattsons tredje äktenskap (med Beata Jacobsdotter, född 1717) kom att

överta gården. Hans barn finns inte med här, eftersom de inte var släkt med denna släkt.

Lars' första hustrus namn okänt

Barn:

Första äktenskapet

Lars

MICKEL, född 1765 (Se XIV)

Nils

Andra äktenskapet:

Christina, född 1727, och död 1728

Engel, född 1729

Catharina, född 1732

Christina, född 1735, och död 1735.

Bonden vid Uddvide i Grötlingbo

RASMUS PEHRSSON

Född 1676

vid Uddvide i Grötlingbo

Död 1752 vid

Uddvide i Grötlingbo

Gift med

ANNA LARSDOTTER

Född 1679

Död 1741 vid

Uddvide i Grötlingbo

Barn:

Lars, gift med Gertrud Jacobsdotter, Stora Velinge i Buttle

GERTRUD, född 1701 (Se XIV)

Måhända hade de fler barn, men dessa är de enda kända.

Rasmus, som var innehavare av gården Uddvide skall enligt kyrkboken ha varit blind mot

slutet.

Redan vid 1700-talets början fanns det två parter vid Uddvide. Tidigare under 1600-talet hade

gården varit odelad. Kanske var Rasmus Pehrsson bror till Iver Pehrsson, född 1677, som var

innehavare av den andra parten. En bonde Pehr hade funnits under 1600-talet slut som

innehavare av gården.

XXI

Bonden vid Kattlunds i Grötlingbo

PEHR OLOFSSON

Född

vid Kattlunds i Grötlingbo

(Se XXV)

Död cirka 1720

vid Kattlunds i Grötlingbo.

Gift med

BRITA EMMIKSDOTTER

Född 1680,

möjligen vid Jacobs i Eksta.

Död 9/10 1742

vid Kattlunds i Grötlingbo.

Barn:

Olof, född 1701. Död ogift hemma 1728.

EMMIK, född 1705 (Se XV)

Pehr, född 1708. Gift med Maria Hansdotter, och bonde vid Bölske i Grötlingbo.

Nils. Gift 1748 med Annika Hansdotter från Norrkvie i Grötlingbo.

Anders, född 1711. Död ogift hemma 1728.

Äldste sonen Olof hade vid faderns död 1720 fått överta gården, men avled alltså endast 27 år

gammal. Efter hans död gick gården till näste son, Emmik.

( Pehr, född 1708, och hans hustru Maria ovan är övrigt mina, KJ:s, förfäder)

Om Olof står antecknat i Grötlingbo dödbok: Den 6.6. 1728 dödde drängen och husbonden i

gården Olof Pehrsson Kattlunds, vars fader var framliden kyrkvärden Pehr Olofsson,

Kattlunds och moder Brita Emmichdotter.

Var en Guds korsbärare som i över tre år haver dragits med invärtes knip och vånda i

inälvorna, havandes en stor knöl opp under bröstbenet stor som den största knytnäve, innantill

växt, lidit stor vedermöda. Blev tvenne gånger tvättad på sin säng, och sen så länge kunde

varken leva eller dö, i tre Pastorater förebeden.

Begrovs den 14 juli i Kattlunds gravställe på kyrkogården. Ålder 27 år, ? månader, 18 veckor.

(Mycket verkar tyda på att han hade drabbats av mjukdelscancer, en knöl som växer till i

bindväven, sk synovialt sarkom, som ofta drabbar unga människor)

XXII

Bonden vid Söderkvie i Grötlingbo, nämnd där 1694

LARS HANSSON

Gift med

MARIA PEHRSDOTTER MÖLLER

Född cirka 1665

Död 1738 vid

Söderkvie i Gröt1ingbo.

Barn:

MARIA, född 1684 (Se XII)

Clara, född 1697. Gift med Hans Hansson Schotte, Norrkvie

MARGARETA,

Född 1708 (Se XV)

Det kan ha funnits fler barn

XXIII

Bonden vid Hallinge i Grötlingbo

PEHR HANSSON

Född vid Viges i Grötlingbo

(Bror till Jacob Hansson, nämnd på XVII)

Död 1730 vid

Hallinge i Grötlingbo.

Gift med

BEATA OLOFSDOTTER

Född 1659

vid Hallinge i Grötlingbo (Se XXVI)

Död 1736 vid

Hallinge i Grötlingbo.

Barn:

Anna, född 1695. Gift med Hans Holgersson från När. De övertog gården vid Hallinge.

GERTRUD, född 1704. (se XVII)

Möjligen flera barn

XXIV

Bonden vid Hallvards i Vamlingbo

LARS RASMUSSON

Troligen född vid Rofinds i Vamlingbo.

(Se XXVII)

Hustrun okänd

Barn:

Rasmus. Gift med Catharina och död 1728

Hans, född 1685. Gift till Långmyre i Hamra.

Mats, född 1687.

CATRINA (Se XVIII)

Pehr, född 1701. Gift 1731 med Anna Jespersdotter, Antarve i Havdhem

Brita, född 1709. Gift med Olof Christensson, Sigfride i Vamlingbo.

XXV

Bonden vid Kattlunds i Grötlingbo och nämndemannen i Eke ting

OLOF LARSSON

Död cirka 1700

vid Kattlunds i Grötlingbo

Gift med

ANNA PEHRSDOlTER

Född

vid Kattlunds i Grötlingbo.

(Se XXVIII)

Barn:

Lars, född 1665. Gift med Malena Olofsdotter från Båtels i Lau. En tid bonde hemma.

PEHR. (Se XXV)

Butvi (Buteja) född 1669, och död ogift hemma 26/6 1726.

Brita, född 1672, och död ogift hemma 26/6 1726.

Nils Gift med Helenik Curtsdotter från Sandes i Grötlingbo. Bonde hemma.

Olof. Bosatt i Fide.

Om systrarna Butvi och Brita står berättat i Grötlingbo dödbok:

"Den 25 juni 1726 dödde omsider tvenne systrar till Kattlunds, bägge ogifta och i all sin

livstid Guds kors underlagda. Den äldsta Buteya och den andra Brita. Deras fader var

framlidne kyrkovärden och nämndmannen Olof Larsson, Kattlunds. Moder likaledes

framlidna Anna Pehrsdotter.

Dessa två barnen hav gått sin värld igenom med mycken vedermöda. Då de voro 4 år gamla

och sutto utanför dörrarna och lekte, kom en stort stormväder, då den förra, Buteya, blev i

sina fötter förlamad, så att de alldeles omsveddes, och hon sedan i all sin tid intet annorlunda

kunnat gå än på knäna och på rumpan, och har måst låta bära sig fram till Herrens Nattvard.

Den senare, Brita, fick ett fel uti sitt knä, så att hon aldrig kunde stiga ett fjät utan hon måste

hålla handen på knäet. På aftonen efter stor utstånden sot och sjukdom avsomnande bägge på

onsdag den 25 juni samt begravdes i en grav på kyrkogården den 29 dito eller Peter och Pauli

dag. De hade levat, Buteya i 57 år och Brita i 54 år."

XXVI

Bonden vid Hallinge i Grötlingbo

OLOF LARSSON

Hustruns namn okänt

Barn:

Lars. En tid ägare av gården vid Hallinge.

Nils

BEATA, Född 1656 (SeXXIII)

* * *

Släktforskningen författad och sammanställd av:

Inger Larsson, dotter till Sven Larsson.

Överförd för att kunna ses på "nätet" av Anders. Söderlund