|
Storkyrkan,
eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrka i Stockholms stift och tillhör
Stockholms dom- kyrkoförsamling. Kyrkan ligger mellan slottet och Börshuset i Gamla stan, på den gamla
stadsholmens
högsta platå. Den är Stockholms äldsta församlingskyrka och kan räkna sin historia till Birger
Jarls tid. På planen
söder om kyrkan, mot Börshuset, byggdes
1767 begravningskapell och vagnbod, arkitekt Erik Palmstedt. Storkyrkan är en
femskeppig hallkyrka uppförd
av tegel, något oregelbunden rektangulär plan med fullbrett rakslutet kor.
Västtornet flankeras av två utbyggnader,
ett trapphus är tillfogat till det södra. Fasadernas barockutformning bryter
mot interiörens gotiska formspråk. Strävpelarna
har utformats som lisener med bandrustik, horisontallinjen förstärks genom den
kraftiga taklisten och tornet livas
upp av hörn- kedjor, frontoner och en utsirad lanternin. Storkyrkan har byggts om
och utvidgats åtskilliga gånger. Rester
av den första 1200-talskyrkan finns i tornets norra mur. Brandspår tyder på
att denna kyrka eldhärjats, en treskeppig
kyrka invigdes 1306. Rester av denna finns i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes, genom
om- och tillbyggnad, ett kvadratiskt kapell på kyrkans södra sida. Det
täcktes av fyra kryssvalv kring en mittpelare och
var tillägnat Jungfru Maria (Vårfrukapellet). Senare under 1300-talet
tillfogades två helgonkapell på nordsidan, vid andra
och tredje travéen västerifrån, snart därefter ännu ett väster om dessa.
Den stora utbyggnaden skedde i början av 1400-talet.
Kyrkan utvidgades med fem tra- véer österut, den östligaste, koret, med
polygonal avslutning, samt åtta
sidokapell,
fyra i norr och fyra i söder. Sannolikt byggdes även under denna period en
förhall väster om Vårfrukoret. Omkring 1420
om- och påbyggdes västtornet, och därefter uppfördes det södra
tornkapellet, dessutom tillkom ett kapell i långhusets sydvästra
hörn. Under slutet av 1400-talet, Sten Sture den äldres tid, var nästa
större omges- taltning. Sidokapellens mellanväggar
slogs ut, några undantogs, kyrkan höjdes, den fick större fönster och sin
femskeppiga hallkyrkoform som den sedan dess
bevarat. Tornet höjdes, och på dess norra sida tillkom en kapellanläggning
liknande den som tidigare uppförts i söder.Vid
denna tid tillkom Bernt Notkes Sankt Görans-monument. Kristian II kröntes i
Storkyrkan, och under hans regeringstid, närmare
år 1521, för- stärktes pelarna i den sydöstra delen och vinden inreddes för
försvarsändamål. Gustav Vasa lät riva det polygonala
koret, av försvarstekniska skäl. Han lät även avlägsna Vårfrukorets
mellanväggar. Predikstolen och två kungsstolar från
1680-talet är skulpterade av Burchardt Precht, efter Nicodemus Tessin d.y.s
an- visningar. Under Johan III:s tid försvann de
kvarvarande innerväggarna och sakristior inreddes i tornkap- ellen. Kyrkans
yttermurar sänktes och sträv pelarna tillkom. 1736-1742,
under stadsarkitekt Johan Eberhard Carlbergs ledning, förändrades exteriören
från medeltid till barock för att harmoniera
med slottet. Under slutet av 1700-talet sökte man, genom diverse tillbyggnader,
ansluta kyrkans arkitektur till Börshusets.
Konsistorii trapphus, trappan till prästeståndets kammare och domkapitlets
(konsistoriets) sammanträdeslokal, ritad
av Erik Palmstedt 1778, tillkom då bland annat. Vid en restaurering av kyrko-
rummet 1903-1908, under ledning av Ernst
Stenhammar, blottades valvbågarnas röda tegelytor med syfte att återställa
ett, som man trodde, medeltida utseende. Vid
samma restaurering framtogs Vårfrukorets 1300-talsmålningar. Tornet är 66
meter högt. Kyrkan har traditionellt
fungerat
som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av
Namur var de första som kröntes där 1336 (dessför- innan
skedde en del kröningar på andra ställen). På grund av att kyrkan och dennes
kröning där sågs som olycksbringande,
skedde nästa kröning i Storkyrkan därefter först med kung Hans. Däremellan
och på 1500-talet skedde kröningarna
i Uppsala domkyrka. Från och med drottning Kristina blev traditionen be-
fäst.
Gustav IV Adolf kröntes dock inte i Storkyrkan,
men därefter samtliga regenter, tills 1907 då Gustaf V beslutade att han inte
skulle låta sig krönas. Den sista kröningen i
kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes. Källa:
Wikipedia
|
