Marcussen-orgeln i Österåkers kyrka 40 år

Allegro ur Italiensk konsert

Johann Sebastian Bach 1685-1750

Rigaudon ur le Tombeau de Couperin

Maurice Ravel 1875-1937

Från en konsert i Österåkers kyrka den 17 okt. 2010

Vid orgeln: Ulf Norberg

Läktarorgeln 40 år!

Den 6 september 1970 -för 40 år sedan -invig­des under högtidliga former en ny, efterlängtad, resursrik orgel i Österåkers kyrka, skapad och konstruerad efter den rådande tidens anspråk och avsevärt större än sina föregångare. Orgelbyggare var den välrenommerade danska firman, Marcus­sen & Son i Aabenraa. Med detta anslående inst­rument inleddes ett nytt skede i kyrkans musika­liska historia. Följande rader ägnas jubilaren!

Föregångarna

Österåkers kyrka, från slutet på 1100-talet, fick sin första orgel först 1837. Den var ett litet enmanualigt instrument på 5-6 stämmor byggd av en av den tidens ledande svenska orgelbyggare, Per Zacharias Strand. Dess fasad, vilken fortfaran­de utgör det centrala partiet i den nuvarande, rita­des av arkitekten Fredrik Blom Carlsson.

I början av 1920-talet befanns nyssnämnda or­gel vara i så dåligt skick att den tidvis bedömdes som "knappt spelbar". 1926 uppdrogs åt firman E. A. Setterqvist och Son, Örebro, att bygga en ny orgel med bibehållande av den gamla fasaden. Re­sultatet blev ett romantiskt disponerat, tvåmanua­ligt instrument på 11 stämmor.

Marcussen-orgeln

Den nya orgelns ovanligt långa tillkomsthisto­ria, de första planerna föddes redan i samband med kyrkans omfattande, invändiga restaurering

1951-52, kom att spegla flera viktiga av de nya strömningar som låg i tiden. Dessa handlade bl.a. om orgel instrumentets växande liturgiska roll, kyrkans ökade musikverksamhet, om nya reper­toartrender och med dessa sammanhängande nya klangideal. De kunde också röra sig om en ny känslighet för kyrkorummets byggnadshistoria och konstnärliga gestaltning och, självfallet, också om nya instrumenttekniska krav i syfte att vidga orgelns konstnärliga användbarhet.

Den nuvarande orgeln, dess klang och kon­struktion är barn av den s.k. orgelrörelsen, en ide­riktning från 1900-talets första hälft präglad av ideal från barocktidens instrument. Denna var en reaktion mot det tidigare romantiska "orkesteror­gel"-idealet som, efter betydande orgeltekniska landvinningar, strävat mot en orgel med en klang­värld som efterliknar orkesterns. Orgelrörelsen ville nu tillbaka till en pregnant, kontrastrik orgel­klang. Ifråga om spelteknisk precision ville man lämna tidigare okänsliga pneumatiska (luftburna) och elektriska överföringssystem till förmån för en kontrollerad, mekanisk "direktkontakt" mellan tangent och orgelpipa.

Ett typiskt uttryck för de nya idealen är det s.k. ryggpositivet. Från att oftast ha haft orgelns alla stämmor samlade i ett gemensamt "orgelhus" lyfte man ut en viss grupp samhöriga stämmor till ett särskilt, "eget" mindre hus som placerades bakom organistens rygg (som var vänd mot koret). Detta hängde ofta ut över läktarbarriären och kom att dela läktaren i två hälfter. Denna klassiska kon­struktion som åskådliggör att en orgel ofta egent­ligen är flera orglar, möter man i otaliga kyrkor. I mitten av 1960-talet när till slut planerna på en ny orgel i Österåkers kyrka manifesterades i ett får­digt beställningskontrakt, med vederbörligt preli­minärt gillande av berörd myndighet (Kungl. Byggnadsstyrelsen), innehöll detta kontrakt såväl en nyritad fasad som ett ryggpositiv. Vad som se­dan hände med dessa planer speglar drastiskt de speciella omständigheter som allt oftare avgör hur enskilda komponenter i kulturskyddade miljöer slutligen blir utformade.

Vad en gammal fasad kan betyda

Väntetiden fram till byggstart hos orgelbygge­riet var hela 6 år. Under denna tid hinner en ny myndighet komma till, Riksantikvarieämbetet.

Denna hade att fastställa tillståndet om utbyte av den äldre orgelfasaden från 1837. Här började man nu tveka och förordade slutligen, av kultur­ historiska skäl, bevarande av den gamla fasaden. Detta ledde så småningom till "omtänkande" och 1967 nåddes enighet om en ny utformning av orgeln med bibehållande av den gamla fasaden och återgång till ett gemensamt men utvidgat orgelhus.

Sammanfattningsvis kom byggandet av den nya orgeln i huvudsak att innebära följande:

l. Nytt mekaniskt orgelverk med väsentligt utökade resurser (från 11 till 38 stämmor) byggt i 4 självständiga enheter, lokaliserade i ett gemensamt orgelhus: huvudverk, svällverk, bröstverk och pedalverk.

2. Den gamla fasaden framflyttad och "lyft" 80 cm, och nu åter med ljudande pipor. Överst huvudverket, därunder bröstverket, med stängningsbara luckor (för varierande av ljud­styrkan).

3. Svällverk bakom de övriga verken försett  med stängningsbara jalusier (för varierande av ljudstyrkan). På båda sidorna av svällverket pedaltorn, dolda av ribbverk.

4. Fria kombinationer. Elektriska system som möjliggör omedelbara byten av stämkombina­tioner genom endast ett pedalnedtryck..

5. Väsentlig utbyggnad av läktaren med ut­rymme för kör och instrument.

Klangligt porträtt.

För den något orgel kunnige ges här avslut­ningsvis ett litet "porträtt" av orgelns samlade klangprofil.

Marcussenorgeln i Österåkers kyrka är ett framgångsrikt exempel på en så kallad orgelrörel­seorgel, med "principalpyramid", en flora av ali­kvoter och mixturer, spottande tonattacker och övertonsrika stämmor. Det runt 1970 begynnande "kompromiss"-orgelidealet (instrument med en klangpotential som täcker flera olika stilområden) gör sig gällande i det mäktiga svällverket med bl a stråkstämman Gamba 8' och det kraftfulla, bril­lianta rörverket.

Nedan återges orgelns disposition med stäm­morna fördelade på resp. verk. Siffran efter stäm­mans namn anger dess fottal (den piplängd som bestämmer tonhöjden for tonen C. 8' ger grund­tonen, 4' ger oktaven över grundtonen, 2 2/3' ger oktav + kvint över grundtonen etc. "kor" efter en siffra betyder att varje ton består av angivet antal pipor med olika fottal).

Bröstverkets och Svällverkets tremulanter är anordningar som åstadkommer ett vibrato (oftast i solosammanhang) på de toner som spelas.

Koppel är funktioner som gör det möjligt att koppla ihop två eller flera verk till samma manual eller pedalen.

De 2 570 piporna är fordelade på följande stämmor: Källa: Från folder i kyrkan skriven av Bengt Holmstrand

KOPPEL: BV/HV, SV/HV, HV/P, BV/P, SV/P.

Mekanisk. Två fria kombinationer för alla stämmor och koppel.

Fasadens arkitekt: Fredrik Blom-Carlsson 1837, Lars Olof

Torstensson 1970. Konservering och målning Gustav Ambe.

Konstruktion Marius Braune. Fria komb, efter förebild av

S Magnusson. Montering Knud Kristensen. Intonation: Mogens

Brunsnaes, Olav Oussoren.

Föregående orgel byggd 1926 av Setterquist. 12 stämmor,

2 manualer och pedal.

Åter hemsidan