Orgeln i S:t Jacobs kyrka, Stockholm  

Byggd 1976 av Marcussen & Son, Abenraa, Danmark, med återanvändande av flera stämmor från tidigare orglar. 

Fem manualer och pedal. Mekanisk traktur, elektrisk registratur.

Disposition:  

Läktarorglar i  Kronologisk ordning:

1644: Ett mindre positiv skaffas till den nybyggda kyrkan. 

1662: Orgelbyggare Franz Boll (†1676), Stockholm, bygger en orgel med 43 stämmor på 3 manualer och pedal. 

1699-1700: Partiell ombyggnad av orgelbyggarna Johan Herman Cahman (†1702) och Johan Niclas Cahman. 

1746: Ny orgel uppförs av orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, med 30 stämmor på 2 manualer och pedal. 

          Ny magnifik barockfasad ritad av arkitekt Carl Hårleman och ornamenterad av Petter Norberg. 

1765: Renovering av orgelbyggargesäll Lars Palmgren. 1793-1794: Renovering och tillägg av nya stämmor av orgelbyggare Olof Schwan (1744-1812), Stockholm. 

1798: Renovering av Olof Schwan. Ändring av Fleut traversiere 8’ till Fleut 4’ och utbyte av Sesquialtera II chor. till Fugara 16’. 

1816: Orgelhuset flyttas bakåt av orgelbyggare Zacharias Liljefors, Stockholm. 

1840: Orgelbyggare Per Zacharias Strand (1797-1844), Stockholm, bygger om orgeln bakom Hedlunds fasad, som nu blir stum, och utökar antalet stämmor till 43 

           stycken på 3 manualer och pedal. Stämning av verket sker i ”den nu brukeliga höga Kammarton med ”liksväfvig Temperatur”. Kyrkans organist Gustaf Adolf Mankell 

           (1812-1880) svarar för projektet tillsammans med orgelbyggaren. 

1914: Firma E. A. Setterquist & son, Örebro, bygger om och utökar till 62 stämmor på 3 manualer, barkermaskin och alla dåtida hjälpmedel. 

1930: På initiativ av Waldemar Åhlén, nytillträdd organist, utökas och pneumatiseras setterquistorgeln av Åkerman & Lund, 

          Sundbyberg. Genom tillbyggnad av fjärrverk och högtrycksstämmor erhålls nu totalt 83 stämmor på 4 manualer och pedal. 

1976: Firma Marcussen & Søn, Aabenraa, bygger ett helt nytt instrument bakom Hedlunds fasad, som åter görs ljudande. Orgeln blir nu 5-manualig med slejflådor, 

          mekanisk traktur, elektriska koppel och elektrisk registratur. Fjärrverket har dock rooseveltlåda med elektrisk traktur. Totalt antal stämmor är 83 varav drygt 30 

          återanvänts från tidigare orglar. Invigningen sker i advent 1976.

Caprice - Cuthbert Harris 1870-1932

Michael Waldenby, orgel från skivan

"Orgeln i S:t Jacob"

KORORGEL

Byggd av Marcussen & Son

Helmekanisk - Ljudande fasad

KYRKAN

Sankt Jacobs kyrka vid Kungsträdgården i Stockholm kan räkna sin historia till 1300-talets början, då föregångaren Sankt Jacobs kapell anlades i det som var

utkanten av Solna socken. Under 1430-talet ersattes kapellet av en tegelkyrka (i vissa källor omnämns sten och trä som byggmaterial), som revs efter beslut av

Västerås riksdag 1527. 1580 påbörjades uppförandet av nuvarande Sankt Jakobs kyrka på order av Johan III. Bygget leddes av Johan III:s arkitekt Willem

Boy och byggmästaren Henrik van Huwen. Den rödputsade tegelkyrkan har ett formspråk som vittnar om både sengotik, renässans och barock. Långhuset har

treskeppig plan, sex travéer långt, och smalare polygonalt kor. Valven är slagna i olika stjärn- och nätformer. Västentrén flankeras av två mindre, åttkantiga torn.

Sakristian är vidbyggd i vinkeln mellan koret och norra sidoskeppet. Exteriören karakteriseras främst av det fyrkantiga centraltornet med rundad huv och lanter-

nin samt av de skulpterade sandstensportalerna. Speciellt bör sydportalen nämnas, daterad till 1644 och sannolikt ett verk av Markus eller Hans Hebel. Kyrkan

byggdes i två etapper. Grunden lades under 1580-talet, då större delen av yttermurarna uppfördes. Fram till 1592 färdigställde man långhusets tre skepp med 

pelare av sandsten och valvet över korsmitten där man skulle bygga centraltornet. Från Johan III:s död 1592 stod bygget stilla fram till 1633 då Klas Flemming 

gick in och skrev kontrakt med murarmästare Hans Förster och stenhuggaren Henrik Blom. Härmed påmurades yttermurar och västtorn, valven slogs och mitten-

valvets tak stod färdigt 1642. Yttertaken uppfördes och kyrkan fick sina huggna sandstensportaler i norr och väster, utförda 1643 av Henrik Blom. Dessa har en 

återhållsam broskornamentik, medan sydportalens överdådiga plastik med sidopartiernas friskulpturer av S:t Jakob och Mose spränger utrymmet mellan tvär-

skeppets strävmur. Putsen var avfärgad i rött med ljus listverk. Den södra portalen är troligen tillverkad av bildhuggaren Hebel och blev färdig först 1644. Kyrkan 

invigdes 1:a Advent 1643 i närvaro av drottning Kristina. Dagen före hade Norra Malmen (Sankta Clara församling) delats i två församlingar längs Malmskillnads-

gatan och den östra delen blev nya S:t Jacobs församling. Tornet, taken och renässansgavlarna av Henrik Blom förstördes vid en brand 1723 och ersattes med de 

nuvarande överbyggnaderna som ger exteriören prägel av klassicism och senbarock. Nytt centraltorn, ritat av Göran Josuae Adelcrantz, invigdes 1739. Kyrkans 

alla tornhuvar ritades av Carl Hårleman. Den kopparklädda tornhuven är enastående i Sverige i genomarbetad senbarock. Långhuset utökades 1862 genom att 

de murar som avskilt långhus från sakristia och gravkor, i sidoskeppens främsta kvarter, avlägsnades. Ny sakristia hade redan tillfogats norr om koret omkring 

1700. Koret förändrades drastiskt vid en restaurering 1892–1893, då de ursprungliga, karakteristiska kolossalfönstren förminskades till ungefär halv storlek. 

Koret försågs med lågt altarskåp och fem målade glasfönster. 1800-talet innebar även stora förändringar av interiören och nästan allt 1600-tal i kyrkan; läktare, 

bänkar och altaruppsats, byttes ut och orgelläktaren ändrades. Man byggde nya hellånga läktare i både norra och södra sidoskeppen. Resultatet var att kyrkan 

i princip fråntogs allt ljus. Församlingen klagade och 1825 byggdes läktarna om igen. 1862 fick kyrkan gasljus, 1450 gaslågor, vilket var det största antalet i en

Stockholmskyrka. 1893 genomfördes en ny restaurering ledd av arkitekt Carl Möller. Inredningen fick en nationalromantik-prägel (Vasa-renässans). Tak och 

väggar målades med bladdekor och man satte in elektriskt ljus. Mycket av det sena 1800-talets åtgärder avlägsnades vid restaureringen 1933–1937, som gav 

kyrkan den rena och lite strama känsla som fortfarande präglar kyrkorummet. Arbetet leddes av slottsarkitekt Ove Leijonhufvud och började med att kyrkan 

fick ny puts i samma ljusgrå ton som på 1770-talet. Exteriören fick sitt utseende vid 1968–1969-års restaurering, då kyrkan renoverades både invändigt och 

utvändigt och putsen rödfärgades som på 1600-talet. Med sina festliga färger i högrött och vitt har Jakobs kyrka återtagit sin iögonfallande roll i stadsbilden.

Källa: Wikepedia

Åter hemsidan