Åkerman & Lund-orgeln i S:ta Clara kyrka, Stockholm
Byggd av Åkerman & Lund 1906/07, 44 stämmor, varav 30 från 1881/82 års orgel. Tillbyggd 1938 av Anders Holmberg och J A Johnsson, 58 stämmor. Renoverad
1998/99 av Jan Börjeson Orgelvård AB med återställande av kvinta 10 2/3 i pedalen
i stället för mixtur IV från 1938. Återinvigd lördagen 6 februari 1999.
Spelbordet
Bild 1. Bild 2. Bild 3. Bild 4. Bild 5. Bild 6.
Bild 1: Huvudsektion av Man. I med fasaden längst t.h. I mitten
den täckta stämman Dubbelflöjt 8´ med labier åt två håll.
t.v. om den Kornett med fyra pipor för varje ton.
Bild 2: Fugara 8´och Trumpet 8´ i Man. I, till vänster svälluckor
till Man. II.
Bild 3: Man II inifrån med bl.a. de 1938 tillbyggda stämmorna som
är placerade upphöjt bakom svälluckorna.
Bild 4: Främre sektion av pipverket i Man. III med Eufon 8´i fonden.
Bild 5: Pedalstämmor, fr.v. Violon 16´, Violoncell 8´samt en 1999
återinsatt rekonstruktion av Kvinta 10 2/3´som togs bort
vid ombyggnaden 1938.
Bild 6: Bl.a. Principal 16´ och Kontrabasun 32´ i pedalen, till
höger en skymt av svällskåpet, Man. II
Efter den nu avslutade renoveringen befäster S:ta Claraorgeln med sin varma, kantabla klang sin ställning som en av vårt lands förnämligaste romantiska orglar. Den har en sällsynt fyllig principal och en lysande dubbelflöjt (manual I), vackra överblåsande flöjter i 8- och 4-fotsläge (manual II), en himmelsk voix céleste och en mild oboe, som väl blandar sig med andra stämmor (manual III), utsökta stråkstämmor i olika lägen i såväl manualer som pedal, kraftfulla trupeter och basuner för att lyfta fram några stämmor ur den rika klangpalett som står till buds. Svällmöjligheterna på de båda övre manualerna gör instrumentet mycket mycket användbart för ackompanjemang av körer och solister. Få orglar erbjuder en sådan möjlighet att nära nog steglöst gå från ett knappt hörbart pianissimo till ett mäktigt tutti som aldrig blir skarpt. Med andra ord - här finns ett instrument som är särskilt väl lämpat för musik från årtiondena kring förra sekelskiftet men som också är välklingande i musik från andra epoker. Gustav Häggs omdöme i ett intyg den den 9 januari 1909 att "denna orgel i alla afseenden är ett mästerverk af allra högsta rang" står sig fortfarande synnerligen gott efter 90 år, och det är vår förhoppning att S:ta Claraorgeln under det nya seklet ska få tjäna vid gudstjänster och konserter - församlingen till glädje och vederkvickelse, Gud till ära.
Per Thunarf
Disposition:
| Manual I (14 stämmor) | Manual II (12 stämmor) | Manual III (19 stämmor) | Pedal (13 stämmor) |
| Principal 16' (1882) | Kvintadena 16' (1938) | Gedackt 16' (1938) | Principal 16' (1882) |
| Borduna 16' (1907) | Principal 8' (1882) | Principal 8' (1938) | Violin 16' (1882) |
| Principal 8' (1882) | Flute harmonique 8' (1882) | Rörflöjt 8' (1882) | Subbas 16' (1882) |
| Gamba 8' (1882) | Borduna 8' (1882) | Violin 8' (1882) | Ekobas 16' (1938 transm fr III) |
| Dubbelflöjt 8' (1907) | Dolce 8' (1907) | Kvintadena 8' (1938) | Kvinta 10 2/3 (1999) |
| Fugara 8' (1907; f.d. III*) | Flute octaviante 4' (1882) | Salcional 8' (1882) | Violoncell 8' (1882) |
| Oktava 4' (1882) | Gemshorn 4' (1907) | Voix céleste 8' (1907) | Borduna 8' (1882) |
| Rörflöjt 4' (1938) | Nachthorn 4' (1938) | Aeolin 8' (1938) | Oktava 4' (1882) |
| Kvinta 2 2/3' (1938) | Spetsqvint 2 2/3' (1938) | Principal 4' (1938) | Kontrabasun 32' (1882) |
| Oktava 2' (1882) | Flageolett 2' (1907) | Ekoflöjt 8' (1882) | Basun 16' (1882) |
| Kornett IV (1882/1907) | Sesquialtera II (1938) | Gamba 4' (1882) | Fagott 16' (1882) |
| Mixtur V (1938) | Krumhorn 8' (1938) | Nasat 2 2/3' (1938) | Trumpet 8' (1882) |
| Trumpet 16' (1882) | Ters 1 3/5' (1938) | Clairon 4' (1882) | |
| Trumpet 8' (1882; 1907 i man II*) | Piccolo2' (1882) | ||
| Larigot 1 1/3' (1938) | |||
| Oboe 8' (1907; f.d. II*) | |||
| Eufon 8' (1882) | |||
| Stentorfon 8' ** | |||
| Tuba mirabilis 8' (1907, dito*) |
*=stämma som flyttats inom orgeln, 1938.
**(1907; f.d. I, högtrycksstämma*)
KYRKAN
Klara kyrka ligger vid Klara Västra Kyrkogata i Stockholms city. Kyrkogården, som i stort sett har samma
sträckning som på 1600-talet, är nästan helt kringbyggd av modern bebyggelse. På kyrkogården finns en
rad gravkor uppförda under 1700-talet, begravningskapellet är från 1889. Klara klosterPå platsen grund-
lades under 1280-talet S:ta Clara nunnekloster och klosterkyrka. Gustav Vasa lät riva klostret och
kyrkan 1527, två altarskåpsdörrar finns dock bevarade. Den nuvarande kyrkan lät uppföras av Johan III,
som anlitade den holländske byggmästaren Henrik van Huwen, möjligtvis var även Willem Boy anlitad, i
egenskap av kungens främste arkitekt. Kyrkan är uppförd av tegel. Den har latinsk korsplan, polygonal
koravslutning och ett västtorn med spira. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av kryssvalv. Sakristior är
vidbyggda öster och väster om norra korsarmen, trapphus är tillfogade till tvärskeppsgavlarna och polygo-
nala tillbyggnader finns på båda sidor om tornet. Långhus med kor, tvärskepp och torn uppfördes 1572–1590.
1651 uppfördes den västra sakristian, påbyggd 1835. Södra korsarmens trapphus uppfördes 1726, sannolikt
ritat av Göran Josuae Adelcrantz. Kyrkan drabbades av en eldsvåda 1751, den återuppbyggdes följande år
efter överintendent Carl Hårlemans ritningar, norra trapphuset tillkom och taket fick sin nuvarande form.
Tornet och fasaderna fick nuvarande utseende vid Helgo Zettervalls restaurering 1884– 1886, då tillkom
även tornutbyggnaderna. Interiören präglas i dag av Agi Lindegrens restaurering 1906–1907. Olle Hjortzberg
försåg valven med målningar. I november 1932 blev det då största plåttäckningsarbetet i Sverige klart, då
kyrkans 1 400 m² stora torntak hade täckts med 1 600 kopparplåtar, med en totalvikt av 10 000 kilo.
Tornet är 116 meter högt och därmed Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka och Sveriges femte högsta
byggnad. Restaureringen 1963–1965 av bland annat Artur von Schmalensee var av mer teknisk art.
